Varför får inte brädor rätt mått?

Mycket handlar om att lyckas såga från rätt håll så att man sprider ut felen mellan brädorna och på så vis får ett acceptabelt måttavvikelse.

Att såga dän tjuren - är något som är en dröm att kunna.

För min del,på min Bamsesåg, så tycker jag det funkar att ta av baken på insidan av kröken först, så jag får en liggsida när jag tar av bak och bräda på ryggsidan sen. Detta får vara höjden på det block som sedan ska delas

Sen gör jag på samma på andra hållet, det får bli bredden på blocket.

Sen tar jag på det som var ryggsidan, och så dalsidan osv, ligger gärna före på ryggsidan hela tiden.

Inte alltid det funkar, men fler gånger på det viset än på nåt annat vis, för mig i alla fall.

Sen en sak!

Kedja har svårt att styra in rakt längsmed stocken, så enklast sågar man från roten mot toppen på kedjesågverken.

Kan vara lika på bandsågverk med, i alla fall de med smalare blad, det vet jag inte.

Men att smyga in från kanten som med klinga funkar många gånger dåligt i alla fall.

Har du järnbalkar du sågar eller....
En stock med tjurved blir krokig eftersom man sågar den.
Därför måste sågenheten följa stocken eller stocken ligga löst för att anpassa
sig efter en tumställare....

Därför funkar inte dom mindre typ logosol, bamsesåg m,m
Fattar inte att du inte märkt det.
Har sågat på enmansågverket som mest 150 timmar /år.
Brukar kontrollmäta virket några gånger per dag om man tycker det avviker i snittet.
Vill ju inte hyvla bort en massa virke i onödan.
En 25 mm bräda ska vara med råmått 26,5 men får vara 2mm grövre och 1 mm under.

Iaktagit det från martinsons såg för många år sedan.
Men man vill ju alltid att det helre är grövre än för tunnt annars åker man på omsortering/klyvning .
Moderna sågverk kallas det flispaket,,,,

Tricket är att försöka sprida ut felet till flera mindre fel på olika brädor och pankor.

Ibland går det, ibland väldigt inte.

Återigen, det går inte att jämföra de olika sågmetoderna rätt av då de beter sig olika.

Och ja, det varierar, det får man räkna med, sen slår det sig med. Är det noga så får man ta till och sen släppa genom hyveln när det torkat.

Att jag mm i de mindre verken är bara löjligt! Det är inte därför jag rullat över tusen stock genom den. När jag själv ska använda virket kan jag alltid välja bort den med avvikande mått eller sätta den nånstans där det gör mindre.

Det fascinerande var att när en van sågare som levt på sin ciekelsåg ett helt liv kom och skulle visa mig så blev det bra, så jag har den åsikten att det är hos husse till sågen som de största bristerna är. Visst kunde det vara bättre byggt här och var, men det gör sitt jobb.

Efter att jag läst svaren på mitt inlägg vill jag förtydliga lite av vad jag tidigare skrivit.
När man sågar ut brädor ur en stock vill man naturligtvis att brädans dimensioner blir tillräckligt bra för att kunna användas. Jag förstår att det finns olika uppfattning om vad som är acceptabelt när man sågar för eget bruk.
En underbräda för stående lockpanel behöver, enligt min uppfattning, inte ha absolut rät vinkel på kanterna och kan få ha mindre fel på kanternas rakhet. Den bör dock ha lika tjocklek och vara plan på både ut- och insida.
Lockbrädorna bör ha raka vinkelräta kanter och ha jämn tjocklek. Ett vant öga ser omedelbart små fel på en fasad som är belyst med ”släpljus”.
Nu är frågan, hur skev och hur böjd kan en bräda få vara? Både skevhet och böj till en viss grad, kan ju ”spikas” ned då man sätter panelen.
Reglar bör vara raka, ha rätvinkliga kanter, ingen skevhet och ha bra mått-precision. De här kraven uppfylls oftast bra i min stockbandsåg.
När virket torkas, i mitt fall ute, strö-lagt i stapel och täckt, har det fått lite andra dimensioner och form ett halvår senare.
Jag vidhåller att sågverk där ämnet trycks mot ett anslag/land vid sågbladet, där ”bevaras” den skevhet och böj som ämnet har från början. Brädans tjocklek blir oftast bra. Torrklyvning i en sådan såg medför att av en planka som är skev och böjd, kommer det ut två brädor som är skeva och böjda. Om brädorna hyvlas på en sida tar inte hyveln bort skevhet och böj.
Om samma planka torr-klyvs i en stockbandsåg, kan böjen tryckas ned och plankan fixeras. Sågbladet skär sedan ett rakt snitt. Resultatet blir två böjda brädor med ena sidan plan och den andra sidan skev. När dessa ämnen läggs, med torrkluvna ytan på hyvelbordet och hyvlas, kommer två plana spänningsfria ”rå-plan” ut. De är svagt böjda och om skevheten var kraftig blir den hyvlade sidan inte alltid ”ren” i ändarna.
I det första fallet tas mera trä tillvara men jag tycker att brädorna blir lite sämre. I det andra fallet förloras lite mera trä men brädorna blir väldigt bra att jobba med.
Reglar, tycker jag är nödvändigt att ”rikta upp” efter torkning, vilket går utmärkt bra i en stockbandsåg. (En förutsättning är ju att ”arbetsmån” har lagts på då stocken sågades.)
Det är mycket trevligare att bygga med material som håller bra mått.