Bedömd virkesanvändning år 1855

I Hedesunda låg bruken tätt runtom. Gysinge, Gammelstilla, Forsbacka, Sandviken mfl. Här ska det varit hårt hugget. Samhällena gick från torpare på slutet av 1800-talet med få kor till bönder med 10-15 kor och då krävdes större ladugårdar, nya hus mm som även de slukade mycket skog. Ett hemman här kallades för enbuskhemmanet för det fanns inga större träd kvar.

Tack Totte roligt när gamla bekanta ord får betydelse!

Det va inte någon siffra hur många kubik som användes till stängsel.
Innan järntråden borde det gått åt många kubik.
Det går väl inte att använda stora stockar i en mila.

Så det va nog kalt efter huggning.

Nope, ingen uppskattning på mängden virke till stängsel. Men jag vet att stenmurar som hägnad byggdes på många platser just för att spara på virket.

På denna tid hägnade man ut djuren från åkern, så att de fick beta fritt ute i skogen. Numera så hängas djuren in i en lämplig betesfålla.

Dessutom: skogens ekonomiska värde som betesmark översteg vida dess ekonomiska värde som virkesproducent vid denna tid. Skogsbetet alltså viktigare än virkesproduktionen vid denna tid. Idag är det ju precis tvärt om...
/Niklas

Runt falu gruva lär det ha varit rent på skog i två-tre mil. Det var före dynamitens intåg man använde veden till att värma berget och spräckte det med kallt vatten

På 15 og 16 hundre talet var vestkysten av Norge stor på eksport av tømmer (furu, gran veks ikkje vilt på Vestlandet ) til Storbritannia, Nederland og andre delar av Europa fattige på trevirke.
Noke av grunnen var vel at det er kort vei og at havnene alltid er isfrie.
Deler av Vestlandet av Norge har og ein god del furuskog når ein kjem litt inn frå kysten.

Jag vet inte om det va vanligt med vedspisar och kakelugnar på den tiden, när de kom sparades stora mängder ved.
Vet någon när ståltråden kom till stängsel ,den måste ha sparat många träd .

Fanns nog inga vedspisar då, kakelugnar har funnits sen flera hundra år. Fattigmanskakelugnen, den öppna rörspisen, var nog vanligare i enklare hem. Bättre än en öppen spis men utan luckor, och istället för kakel, vitkalkad puts.

Enligt Göran Gudmundsons stora bok om byggnadsvård (2010), så kom de första järnspisarna omkring 1840, men blev vanliga i slutet på 1800-talet.

Små kaminer (med små eldningsluckor), som introducerades i slutet på 1800-talet, eldades vanligtvis inte med ved utan med kol eller koks. De större kaminerna (med större eldningsluckor) eldades dock med ved.

Cronstedt och Wrede presenterade ju sin kakelugn 1767. Den var dock dyr och hamnade därför mest i välbärgade hem. Runt 1860 började kakelugnarna tillverkas maskinellt, varför priserna då pressades ner så att även mindre bemedlade börja få råd med kakelugnar.

Så för fattigare folk runt 1855 var det dock fortfarande öppna spisar som gällde i form av köksspis och kistspis. Dessa var dock inte alls lika ineffektiva som moderna öppna spisar avsedda för "dekorationsbrasor".
/Niklas

Då är det väl kistspisen som är den jag benämner som öppen rörspisen, dvs en öppen spis med ett extra varv på rökkanalen runt spisen. Den fanns på vissa ställen redan på 1600-talet. Lagrade mycket av energin i lutningen, oftast murade av natursten.

Jag har hört om en man som gjorde lumpen när Norgeunionen upphörde .Han fick inte göra tunnor som far och drängar när han slutade skolan utan han fick hugga propps.

Sortimentet "Propps" var vanligt även i Norrbotten, i vart fall så långt bakåt i tiden jag kan minnas.
Ingen använde ordet SCA utan "Munkarna" (Munksund Piteå). 😎