Själv är jag både skogsägare och jägare.
Har läst igenom tråden, men att bemöta eller berömma era åsikter skulle kräva flera sidor av text och bara leda till fler inlägg med innehåll om att vi tänker olika.
Benjamin Disraeli lär ha myntat uttrycket att det finns: lögn, ren förbannad lögn och statistik.
Beträffande det sistnämnda, tycker jag ofta att det är lätt att se exempel på vilseledande.
Därför lägger jag inte energi på att leta källor till mina åsikter, då olika statistiker kommer till så olika resultat.
Mina erfarenheter är från nv Värmland och norr om Vänern.
Älg och rådjur: Inga problem att genom jakt reglera stammen till en "lagom" nivå. Problemet är att få en samstämmighet mellan markägare och jägare (både arrendatorer och markägande jägare) om viltstammens storlek.
Vildsvin: Ett jaktbart vilt som ger en extra möjlighet vid småviltsjakten. Gott kött, men jag anser att stammen ska hållas på en mycket låg nivå. Vildsvinen gör inte bara skador i odlingar, även i granskogen kan de bidra till röta.
Trafikolyckor: Betydligt mer fordon i rörelse för varje år. Klövviltet i våra rovdjurstäta marker i Värmland, är koncentrerat till odlingslandskapet och de mer tätbefolkade södra delarna av länet. Där är trafiken intensivast och i många fall förarna sämre på "split vision".
Varg: Om den är invandrad, inplanterad eller utrotningshotad förs det nog många diskussioner om.
Jag förstår bara inte vad den "skandinaviska vargstammen" är för något. Det lär ju, enligt myndigheterna, vara invandrade finsk-ryska vargar. De är det väl ingen brist på?
Tillägger att varg tar vildsvin, iaf årsgris och mindre. Tror dock inte att det skulle vara så populärt med en vargstam, så stor att den reglerar vildsvinen i drabbade områden. Då får vargarna dresseras till att inte ta andra tamdjur.
Hukar mig nu inför stormen.