tis 08 dec 2009, 13:34#74149
Jag sågar bok och ek ung 10 månader om året i snitt. Allt från 1,5 meters bokar till gallring. Jag producerar i snitt 40 kubik om dagen, i vissa bestånd ligger jag på 50 - 60 kubik. Jag försöker göra allt för att förbättra min produktivitet, jag håller 2 pauser om dagen, sen sågar jag resten. Men sån är jag, alla orkar inte mitt tempo. Men det ska vara sagt, att jag vilar när jag filar, när jag går med sågen på stammen, när jag fäller. Gäller att hitta moment i själva arbetet där kroppen kan återhämta sig. Det är en teknik i sig.
Jag gick tillväga som så för att verkligen skapa mig själv en uppfattning att jag skaffade 2 par av alla kedjor som min åf kunde beställa åt mig. Först prövade jag 2 par av windsors kedja som inte hade säkerhetsklacken vid ryttaren, den betedde sig snarlikt gamla 73lp, men hade inte samma sug. Men den väckte ett intresse för att härdning var likartad, dvs ett segare stål som tål mer stryk, hittade annan version av deras kedja som hade den där säkerhetsklacken, det hade än mindre vibrationer, men gav inte det där suget i virket som man får med oregonkedjorna. Jag har ju hela tiden 73lp som måttstock. Kan säga att jag har 1 år erfarenhet av att märka skillnaden mellan lp och lpx då jag hade ett lager om 10 paket med gamla lp kvar när den nya började komma. Det är en subtil skillnad, men det är för när man går tillbaka till lp som man märker hur mkt bättre kedjan faktiskt är. Dock med nackdelen av att vara seg som fan att fila, men man får ibland ta det onda med det goda.
Jag kör med husqvarnas plattmall för ryttare, på gamla lp när kedjan var ny satte man den på soft (ska vara på hard när det är bok ek ask lr andra liknande hårda träslag) i mittenspringan av det där fyrkantiga hålet. Då skär den väldigt aggressivt, men efter ett par filningar så börjar den skära mjukt och fint. Man kan sätta den på hard, men då får man nästan justera ryttarna efter ett par filningar för att få kedjan att producera.
När man tagit ung en 1/5:e del av tanden så är det dax att ta en runda till på ryttarna, då brukar jag ändra till hard på mallen och hålla mig till den bakre delen av det fyrkantiga hålet på mallen, då tycker jag att den skär som bäst och mjukast. Jag följer inte oregons rekommendation om att vinkla 10 grader, då jag inte tycker att jag mäker någon skillnad + att det tar onödig tid, filningen måste ju gå snabbt och effektivt. Man måste ju producera.
Hela denna proceduren ändras ju när man prövar andra kedjor, målet är ju hela tiden att försöka få kedjan att bete sig på ett sätt som är förutsägbart, såga så effektivt som det bara är möjligt. En vass kedja matar ner i virket utan att du behöver lägga något tryck på sågen. Det är kedjan och sågen som ska arbeta, inte du. Gamla lp hade ett sug, den drog sig med ett jämnt och nästan tyst beteende ner i virket. Det var ren lycka att arbeta med den, kan säga att den nya lpxen faktiskt har liknande beteende och går mkt fint den med. Dock bara under en begränsad tid då man måste fila den dubbelt så mkt, vilket hela tiden förändrar förhållandet mellan ryttare och tand, vilket gör att man oftare måste justera ryttarna, vilket tar mer tid från produktion och alltså i slutändan kostar markägaren mer pengar, och får mig att se sämre ut. Det är visserligen marginellt, men en försämring och inte en förbättring vilket ju i min värld känns irriterande. Det är samma sak med husqvarnas nya 5 serie, men vill inte gå in på det igen och igen, även om det irriterar ihjäl mig.
Har kört en runda med stihls varianter, dels på 441an med 1.6 i spårvidd, mkt vibrationer, inget sug att tala om på samma sätt pga alla vibrationer och det faktum att tanden är för bred. Ja la ner det där projektet med stihl enbart pga kedjan, 6 månader försök att få den att gå rätt gjorde mig missnöjd. Sågen i sig är underbar, men det kan kvitta. Det är som att köpa en bmw m5 och ha blankslitna regummerade däck på när det är isigt underlag.
Efter mkt vånda förra året över att lp hade försvunnit dök ju husqvarna upp som ett alternativ, delade med mig den till huggarna och vi satte igång att såga. Men alldeles oavsett vad husqvarna påstår så var den lika mjuk som lpx att fila, och inte ett dugg bättre. Inte för att den är dålig, h42 och lpx måste vara samma kedja efter min och andras erfarenhet.
Sen dök ju möjligheten upp att pröva stihls 1.5 variant till husqvarna upp, än mer tålig än windsor kvalitetsmässigt, men med avsaknad av säkerhetklack och svårighet att få ryttarna att stämma så som jag vill. Windsor och stihl tycker jag är likvärdiga i uppförande, men skulle jag välja mellan dessa skulle det bli stihl pga kvaliten på metallen och att den väger mindre. Vilket även det uppskattas.
Sen finns det vissa huggare som påstår att man ska dreva 372:an sen sätta på en 325 kedja, det har jag inte provat och klarar mig utan. För mig är 3/8 optimalt, spåret den gör är brett och den går väldigt rakt och stabilt i virket. Tanden är större och tål lite mera skit än den mindre 325.
Min slutsats är ialf att lpx fortfarande är bäst, men så fort det dyker upp något nytt är jag villig att testa.
Kort information om skogsforum.se