Sida 1 av 1

Finns det någon som försvarar markägarnas rättigheter?

Postat: lör 28 nov 2015, 10:04
av Sweden-viking
Mats Jangdahl tar upp problemet.

http://www.frihetsportalen.se/2015/11/gulliver-snarjd/

Gulliver snärjd
Posted on 2015-11-28 by mats
Som jag tidigare skrivit om har Västerbottens Markägareförening räknat ut att markägaren begränsas i sitt utövande av sin äganderätt av mer än 17.000 lagar och förordningar. Till detta kommer alla organisationer som är beredda att övervaka markägarna så att de sköter sig och även föreslå ytterligare inskränkningar.

Myndigheterna är naturligtvis sådana organsiationer som gärna ser fler arbetsuppgifter för den egna verksamheten. Det är intresseorganisationer som Svenska Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen, Sportfiskarna, Svenska Turistföreningen, Svenskt Landskapsskydd med flera, som vill tvinga markägarna att tillmötesgå deras intressen och därmed hjälper myndigheterna att inskränka äganderätt och frihet.

Finns det några som skulle kunna tänkas försvara markägarnas rättigheter? Rent intuitivt tänker man sig att de borgerliga partierna skulle försvara äganderätten och så var det kanske, för mycket länge sedan. Numera märks ingen skillnad mellan socialister och borgerliga i det avseendet.

De i allmänhet ägarvänliga organisationerna Svenskt Näringsliv och LRF har inte gjort något för att säkra markägarnas rätt att självständigt bestämma över sin egendom. Tvärtom. SN verkar helt ha blundat för frågan och organiserar gärna exempelvis turism- och äventyrsföretag som utnyttjar andras mark. LRF har endast stirrat på lönsamheten för avsaluprodukter och även där har man misslyckats. Äganderättsfrågorna har man inte förmått identifiera när nya restriktioner införs.

Jag har nyligen upptäckt en ny statlig myndighet som bland annat jobbar på att skapa affärsmöjligheter på landsbygden. Ägarfrågor har inte varit föremål för överväganden. Myndigheten heter Landsbygdsnätverket. De statliga myndigheter som har verksamheter på landsbygden är givetvis medlemmar i detta nätverk. Det är också öppet för alla rikstäckande intresseorganisationer med verksamhet på landsbygden att vara medlemmar.

Enligt Jordbruksaktuellt nr. 20 har myndigheten 440 miljoner kronor att dela ut till de som har projekt för landsbygden. En kontakt med myndigheten avslöjar att den som vill söka pengar för att finna vägar att stärka äganderätten inte har något att hämta hos Landsbygdsnätverket.

Jag känner bara till en enda organisation som jobbar med specifika landsbygdsfrågor och som värnar om äganderätten. Det är Jägarnas Riksförbund. De ägnar sig bara åt jakt och viltfrågor, men hänvisar konsekvent markägarfrågor till markägarna. De tar inte på sig att företräda markägarna och tar inte heller för givet att de har markägarnas tillstånd att tala i deras ställe. De är naturligtvis den lilla jägarorganisationen i landet. Den som myndigheterna helst inte vänder sig till eller samarbetar med. Medborgarrättsrörelsen Sverige jobbar bland annat utifrån ett principiellt positivt ställningstagande för äganderätten, men inte specifikt för landsbygden

Likt en Gulliver i Lilleputtland snärjs markägarna av tusentals beslut som de inte själva fått vara med och bestämma. Jordbruksverket håller precis på att formulera sina handlingsplaner för att fördela styrande bidrag. Alla delmål och bestämmelser är inte klara ännu, men här är senaste utgåva av vad de tänkt sig.
Nationell+handlingsplan+2015.pdf


:coffee-time:

Re: Finns det någon som försvarar markägarnas rättigheter?

Postat: lör 28 nov 2015, 10:18
av Sweden-viking
Äganderätt och förfoganderätten inom näringsverksamhet måste beaktas bättre.
På allt för många områden som berör markägande och förfoganderätt, pekar utvecklingen mot att beslutsfattare, myndigheter och allmänhet gärna ignorerar markägarens näringsverksamhet och synpunkter på ekonomi och äganderätt.
En äganderätt som också innebär ett personligt ansvar för näringsidkaren/markägaren juridiskt för ekonomi och skötsel av jord och skogsmark.
Markägaren/näringsidkaren är också ansvarig juridiskt och kan fällas till böter eller fängelse om någon utomstående genom en olycka skadar sig. Eller orsakar skada på miljön, då faller ansvaret tillbaka på markägaren.

I flera frågor anser beslutsfattare felaktigt att det är viktigare att särintressen som inte juridiskt har ägare intressen får möjlighet att tidigt komma in i beslutsprocesser som berör och påverkar näringsidkarens/markägarnas markanvändning.
Detta är mycket anmärkningsvärt att inga markägare är representerade som får komma in i beslutsprocesser som berör verkligheten och deras egen markanvändning. Konsekvenserna kan bli stora i näringsverksamheten.
Förfoganderätt/äganderätt över marken skall innebära ett långsiktigt skydd för de åtgärder och investeringar som näringsidkaren till lika markägarna har gjort, gör eller planerar att göra.
Att inskränka förfoganderätten ligger mycket nära ett expropriationsförfarande liknande i svunna tider. Där benämns detta statliga fenomen för ”konfiskation” en åtgärd som kopierats från kommunismen.
En sådan ”konfiskal” utveckling leder ofelbart till uteblivna långsiktiga fastighetsinvesteringar men också begränsningar av de gröna näringarnas verksamhet. Detta leder också till dålig lönsamhet och mindre skatteintäkter.

Näringsidkare skall idag bekosta och presentera dyra konsekvensbeskrivningar och samråd med allmänheten om markägaren skall bedriva näringsverksamhet. Staten vill dessutom ha insyn och ta in stora summer i skatt och detaljstyra ibland rena bagateller.
Men statens avlönade utredare/tjänstemän undviker att redovisa konsekvenser för näringsidkaren / markägaren, man undviker även att ha samråd med den drabbade sakägaren/markägaren. Hur förändras markens brukningsmöjligheter av te x inskränkningar i markanvändandet. Av god erfarenhet vet vi att möjligheterna minskar att bedriva en rationell näringsverksamhet inom jord, mark och skogsbruk.

Att i princip totalstopp te x för att avstycka och sälja attraktiva fritidshustomter till allmänheten inträder med strandskydd måste myndigheterna förstå och att innebörden blir en stor inskränkning och ekonomisk belastning i äganderätten .
För den enskilde markägaren innebär detta stora ekonomiska konsekvenser och avkastningen på fastigheten försämras samtidigt som försäljningsvärdet sjunker.

Översynsprocesser känns mycket rättsosäkert med väldigt begränsade möjligheter från oss markägare till samråd. Inga av berörda markägare får något brev om vad som är på gång utan informationen ges via en liten kungörelse i tidningarna som många idag inte läser då vi har internet.
Inte heller fattade beslut kommuniceras direkt med markägaren. Om inte markägaren är uppmärksam kan hon eller han helt plötsligt ha drabbats av te x en utökning av strandskyddet från 100 till 300 meter på sin fastighet eller annan inskränkning, utan att ha fått någon direkt information eller ekonomisk kompensation.
Ett sådant förfaringssätt är självfallet helt oacceptabelt
Alla myndigheter måste skärpa sig och säkerställa att markägaren (sakägaren) prioriteras i både samråd, remissförfarande och i enskilda frågor som berör förfoganderätt över markägarens mark.
Andra organisationers särintressen bör givetvis välkomnas om de är beaktansvärda.
Men när det gäller förfoganderätten till marken måste dock markägarens synpunkter väga tyngst, undantaget är där ett stort samhällsintresse omöjliggörs, men observera att de i sådana fall redan finns lagstiftning i form av expropriationslagen.
På länsstyrelsen förutsätter man felaktigt att företagaren/markägarna har lägre kunskap än allmänheten/stadsbon, och att allmänheten/stadsbon besitter mer empati och kunskaper om hur livet levs och hur djur och växtliv fungerar.
Jag anser för min del att företagarna inom jord & skogsbruk har mer kunskap och erfarenhet om hur djur och växtliv fungerar i verkligheten.
Det finns nästan alltid ett glapp mellan allmänhetens låga kunskap och verkligheten som företagare inom jord & skogsbruk har bättre kunskap om.
Avsättning av skog till naturskydd begränsar också allmänhetens tillgång till allemansrätt och friluftsliv då dessa avsatta naturmarker växer igen till en ointränglig djungel på grund av lagkravet då inga åtgärder skall eller får utföras som te x röjning.

Sveriges naturvårdshänsyn hotar att helt utarma Sverige utanför tätorterna speciellt i Norrland där våra ungdomar har små möjligheter med dagens politik att hitta sig en försörjning..
Jag menar att skyddsivern generellt är alltför stark på bekostnad av möjligheterna att utveckla landsbygden till attraktiva platser att leva och verka i.
Landsbygdens komparativa fördelar måste stöttas och ges möjlighet till framåtskridande.
Varför ges friluftslivs organisationerna som skriker efter mer i desperation företräde i beslutsprocesser, för det vikande intresset för deras verksamhet . Visst är den bra för kropp och hälsa men idag är det andra aktiviteter, idrott, musik och kultur som väljs istället. Syftet framstår allt mer som ett politiskt socialiseringsinstrument snarare än medborgarnas önskemål och behov av mer mark än vad de hade för 2 år sedan.

Tanken med att fritidsverksamheter skall lösa alla glesbygdsproblemen är fel.
Att dessutom styra utvecklingen mot turism och fritidsverksamheter löser varken kommuners eller Sveriges ekonomiska utveckling. Även de redan mest etablerade friluftsföretagen som STF har svårt att gå runt.
Att länsstyrelsen bedriver samråd med mängder av särintressen utan att de drabbade markägarna får insyn är ytterst allvarligt och mycket klandervärt.

Det finns ingen marknadsanalytiker som tror att friluftsliv är lösningen för landsbygden.
:coffee-time:

Re: Finns det någon som försvarar markägarnas rättigheter?

Postat: lör 28 nov 2015, 20:10
av Flax12
Åhh hej o hå! Två trappsteg till så är jag uppe!
Varför känns det alltid som att jag ramlar baklänges ner i källaren, när äganderätten kommer på tal? Finns gått om kraft att knuffas ner dit men inga händer som sträcks fram för att få hjälp upp. Och att det ska ändras på har jag svårt att tro. Så vad göra? Vad är lösningen för landsbygden? Att vänta på att rätt regering ska ta plats är att kräva långt över vad det här landet förmår. Dom föreningar som gärna slår sig för bröstet och tävlar om att göra mest för landsbygden och äganderätten, har för många intressen att försvara och räds inte kohandel för att inte tappa förtroende hos överheten. Nejdå! Jag är inte bitter.....

Men vart går vi med våra frågor? Vem ska man våga fråga?
Våran situation som markägare, skogsägare, jordbrukare, djurägare, jakträtts innehavare........osv, osv gör det hela väldigt komplicerat. Går inte att dra en parallell med en ica butik eller en lampfabrik. Mer än att vi är företagare. Vi berörs av många myndigheter och dom är sällan samspelta när det gäller oss.
En minoritet? Är vi utrotningshotade som folk? Folk som bor på och lever av sin mark som man dessutom äger. Ja det kan låta konstigt men baske mig så känns det så. Nejdå! Jag är inte bitter...

Det som tar hårt på en, är när man låter frustrationen gå över till ilska. Det har jag jobbat hårt med att få kontroll över, för det tar energi. Den entreprenörsanda som håller liv i landsbygden är den jag själv drivs av. Har sysslat med många utav dom möjligheter som lansbyden ger. För den som vill och tror så finns alltid möjligheter. Men självklart så kräver det att vi försvarar vår äganderätt! 🏴‍☠️ 🏴‍☠️ 🏴‍☠️

Re: Finns det någon som försvarar markägarnas rättigheter?

Postat: sön 29 nov 2015, 18:25
av th
Sweden-viking skrev:Att inskränka förfoganderätten ligger mycket nära ett expropriationsförfarande liknande i svunna tider. Där benämns detta statliga fenomen för ”konfiskation” en åtgärd som kopierats från kommunismen.

Vore bra att citera källan: http://www.lantbruk.com/debatt/sveriges ... nder-press ,
senare omskriven i: http://www.frihetsportalen.se/2015/07/upp-som-en-sol/

Sweden-viking skrev:Översynsprocesser känns mycket rättsosäkert med väldigt begränsade möjligheter från oss markägare till samråd. Inga av berörda markägare får något brev om vad som är på gång utan informationen ges via en liten kungörelse i tidningarna som många idag inte läser då vi har internet.

http://www.vk.se/1221357/strandskyddet- ... andsbygden