tor 02 feb 2012, 00:06#158962
Jag filade en del på texten från den 18 januari, vilket resulterade i en version 2. Utöver nya kommentarer om att lägga igen diken för att göra mark allemansrättslig tillgänglig, samt förtydliga det jag saknar hos Svennings förslag, så är det egentligen bara lite språkliga förbättringar:
Kommentarer och remissvar på utredning 6470 om Allemans-rätten, av Sandell & Svenning (ärende nr NV-12413-11), ver 2 Sandells del 1. Onödigt lång och pladdrig diskussion om begreppet ”
naturen”. I södra Sverige finns ingen natur att tala om, ty all mark där är i sanning starkt kulturpåverkad under mycket lång tid.
2. Mycket bra att Sandell klargör att den moderna allemansrätten inte är någon sedvanerätt, utan ett helt modernt påfund - som infördes på 1940-talet p.g.a. lagen om allmän semester! Sålunda har allemansrätten inte något samband med en eventuell ”allemansrätt” i medeltida och forngermanska samhällen. Synd bara att Svenning helt missat detta i sin avdelning.
3. Sandell avfärdar Gunnar Wiktorsson alldeles för enkelt, samtidigt som Åsa Åslunds märkliga slutsatser ges ett alldeles för stort utrymme i utredningen.
4. I kapitel 4 får markägarna väldigt lite utrymme, medan turistföretag och vissa allemansvänliga undersökningar får väldigt stort utrymme. Markägarnas egendom är ju faktiskt en förutsättning för dagens allemansrätt.
5. Jag saknar en diskussion om allemansrätten kontra EU:s konvention om egendomsskydd. Sverige har ju förbundit sig att följa denna konvention. Rådighet över sin egendom är tveklöst en mänsklig rättighet, till skillnad från allemansrätten.
6. Angående andra stycket på sidan 116:
a) För de flesta större markägare torde den ekonomiska avkastningen från jord och skogsbruk vara av central betydelse och deras markinnehav bör därför jämföras med investeringar i t.ex. värdepapper och guld. Det traditionella skogsbruket räddade ju också Sveriges ekonomi och handelsbalans under den s.k. finanskrisen. Den är därför av betydligt större ekonomisk betydelse för Sverige än friluftsliv och allemansrätt.
b) Tyvärr har ju markägaren traditionellt straffats mycket hårt genom markkonfiskation i form av biotopskydd, naturreservat, Natura 2000 etc. - om vederbörande satsat på naturvård istället för produktion! Det var ju inte så länge sedan som skogsvårdslagen uttryckligen förbjöd skräpskogar (s.k. 5:3 skogar). Många markägare tvingades ju då, med hot om viten av dåvarande Skogsvårdsstyrelsen (numera Skogsstyrelsen), att ta bort dessa skräpskogar, dika (vid behov) och sedan plantera riktiga produktions-skogar. Det kommer att ta lång tid innan Komet-programmet kan tvätta bort hotet om statliga konfiskationer i naturvårdens namn.
c) Så länge de största pengarna sitter i trakthyggesbruk, så lär samhället få acceptera ett och annat hygge (eller det mer korrekta uttrycket föryngringsyta).
Några kommentarer till Sandells åtgärdsförslag1. Allemansrättens ombudsman: Hur garanteras att en sådan myndighet verkligen tar hänsyn till markägarnas intressen i sina bedömningar? Jag ser en betydande risk att en sådan myndighet bara blir ytterligare ett verktyg för samhället att slå motsträviga markägare i huvudet med - vare sig denne ombudsman är regional eller nationell! Enligt Svenning kan ju markägarens sak heller aldrig bli ett allmänt intresse!
2. Fler stängselgenombrott: Allemansrättens grundbult är att inte störa (markägaren och grannar) och inte förstöra (för markägaren). Många stängsel sätts ju helt enkelt upp just för att förhindra allmänheten från att störa och förstöra, varför ett krav på stängselgenombrott således strider direkt mot allemansrättens grundbult. Dessutom bör den som har båtnad av ett stängselgenombrott (d.v.s. allmänheten) också stå för hela kostnaden för stängselgenombrottet. (I de fall där markägaren har en direkt nytta av ett stängselgenombrott, så lär det åtgärdas snabbt utan att några myndigheter behöver lägga sig i...). Den privata bestämmanderätten måste stärkas på myndigheternas bekostnad.
3. Skadeståndsfond! Tanken är god. Risken är dock att skadeståndsfonden (precis som vanliga försäkringar) inte alls ger full täckning vid skada och att den villkoras med en massa finstilta kryphål, så att många drabbade markägare inte får någon ersättning alls i slutänden. Angående finansieringen, så är risken för underfinansiering stor med Sandells förslag. En ny avgift på friluftsutrustning bör därför införas som komplement. Undersökningar om friluftslivets ekonomiska betydelse har ju med all önskvärdhet visat att de största beloppen läggs just på själva friluftsutrustningen. Då skulle ju alla, som idkar friluftsliv också få vara med och bidra till denna skadeståndsfond, vilket är positivt.
4. Läshjälp till landskapet: Dylik information på papperskartor blir snabbt inaktuella. Däremot kan informationen lätt läggas in på diverse online-kartor från t.ex. Länsstyrelsen, som redan idag har dylika karttjänster (Läns-GIS, Länskartor etc.). Hårda krav måste dock ställas på berörda myndigheter, så att informationen uppdateras mycket ofta, t.ex. en gång per vecka. Självfallet måste också dessa myndigheter utveckla navigerbara kartappar, samt möjligheten att ladda ner koordinaterna i t.ex. GPX-format.
5. Kommersiell verksamhet. Då det finns uppenbara svårigheter att urskilja rent kommersiella verksamheter från andra organiserade verksamheter, föreslår jag att all organiserad verksamhet skall fordra markägarens uttryckliga tillstånd. Med dagens GPS-teknik och tillhörande fastighetskartor (Map on demand, Map Direct och Friluftskartan Prime) går det lätt att hitta önskad fastighetsbeteckning. Sedan är det bara att fråga lokalbefolkningen eller ringa till Lantmäteri eller Länsstyrelse för att hitta markägaren.
6. I övrigt saknar jag konkreta förslag på hur markägaren ska komma till rätta med de ”friluftssvin”, som klart bryter mot allemansrättens grundbult och förstör för markägarna. Det är ju väldigt sällan som markägaren (eller ordningsmakten) lyckas haffa dessa ”friluftssvin” på bar gärning
. Här föreslår jag ett generellt tillstånd för markägaren att sätta upp övervakningskameror (åtelkameror) på sin mark. De friluftsfolk som inte gillar åtelkameror, kan ju lätt flytta sina aktiviteter. Idag måste ju markägaren ha tillstånd för åtelkameror från Länsstyrelsen.
Svennings del1. Markäganderätten har blivit allt starkare under 1900-talet?!? Det var ett mycket märkligt påstående, med tanke på att det ständigt kommer nya stora inskränkningar på markägarnas rådighet över sin egen mark, så som markavvattningsförbud och/eller tillståndsplikt för markavvattning, frekventa markkonfiskationer i bl.a. naturvårdens, kulturhistoriens och samhällsutbyggnadens namn, krav på avverkningsanmälan och/eller avverkningstillstånd, hårdare djurskyddskrav... Har Svenning egentligen några belägg för sitt märkliga påstående?
2. Allemansrätten är definitivt ingen gammal sedvana, vilket Sandell faktiskt påpekade i sin del. Således faller mycket utav Svennings resonemang.
3. Markägaren måste självfallet vara sakägare i alla ärenden, som rör markägarens mark och egendom. Sålunda måste markägaren ha rätt att överklaga alla eventuella tillstånd för t.ex. kommersiell verksamhet, som berör markägarens marker.
4. Markägaren har idag en mycket svag ställning emot myndigheternas påstådda allmänintresse. Markägarens rådighet över sin egen mark måste därför stärkas upp rejält och myndigheternas (”allmänintressets”) makt över markägarens egendom måste minska i motsvarande grad. Markäganderätten är faktiskt en mänsklig rättighet, till skillnad från allemansrätten.
5. Ovanstående punkt gäller inte minst i den skandalomsusade strandrätten, där myndigheternas självsvåldiga agerande mot drabbade markägare får närmast löjeväckande proportioner. Krav på stängselgenombrott, förbud mot att klippa befintlig gräsmatta, förbud mot att ställa ut möbler på egen brygga, tvång att sätta upp en särskild informationsskylt om att allmänheten är välkommen till den högst privata bryggan... Sådan myndighetsutövning är dels direkt vårdslös (vilket är åtalsbart), dels ett enormt slöseri med allmänhetens skatte-medel. Dessutom orsakar det drabbade markägare onödigt lidande och dryga kostnader.
6. Strandrätten skall ju skydda både den strandnära ”naturen” och ge allmänheten tillträde till dessa stränder. Dessa två mål kan svårligen kombineras, då besökare skrämmer iväg häckande fåglar och vilda djur. Så vilket av målen ska egentligen prioriteras i strandrätten?
7. Klövviltet är ju sakligt sett en betydande skadegörare i skog, jordbruk och i trafiken, varför viltstammarna måste kunna hållas nere. Jaktturismen är dessutom en näringsverksamhet, som växer i betydelse hos främst de större markägarna. Grundbulten i allemansrätten är ju att inte störa och inte förstöra. Om nu allmänheten kutar runt i skogarna under pågående jakt, så skräms ju viltet bort och en effektiv jakt omöjliggörs. Alltså bryter allmänheten då mot allemansrättens grundbult, varför jakträttsinnehavaren måste ha rätt att undanta sin mark från allemansrätten under pågående jakt.
8. Onödigt med tillstånd för turistverksamhet på 100% egen mark. Man får ju själv ta den ekonomiska smällen om den egna turistverksamheten skulle ha en negativ påverkan på det egna jord och skogsbruket (eller vice versa).
9. Behovet av att skydda allmänhet från markägare är betydligt mindre än behovet av att skydda markägare från klåfingriga och självsvåldiga myndigheter och domstolar. Därför är det betydligt viktigare att inrätta en ombudsman för den privata markäganderätten än en ombudsman för allemansrätten. Allemansrättens grundbult är ju att inte störa (markägaren) och inte förstöra (för markägaren).
10. Märklig slutsats att ett sentida påfund som allemansrätten (som ju inte alls är någon gammal sedvänja, vilket Sandell tydligt visade i sin del), ska kunna stå över den privata äganderätten. Den sistnämnda är ju mycket äldre och redan i bibeln står det ju att man inte ska stjäla. Att frånta markägarna rådighet över sin mark, är i sanning stöld. Allemansrätten är ingen mänsklig rättighet, men det är däremot rådigheten över sin egen mark!
11. Sedan undrar jag varför Svenning inte passade på att även fråga polismyndigheter, kommuner etc. för att få ett bättre underlag i sina funderingar.
12. Jag saknar helt en diskussion mellan EU:s förordning om egendomsskydd och allemansrätten. En sådan diskussion behövs onekligen.
13. Det må vara hänt om en myndighet ibland kräver någon enstaka spång över ett större dike - så länge myndigheten själva bekostar och ombesörjer denna spång! Men om myndigheten kräver att ett väl fungerade dike ska läggas igen, för att underlätta allmänhetens friluftsliv, kan kravet bara beskrivas i termer som vettlöst och vårdslöst. Räcker inte dagens sanslösa skrivningar om markavvattningsförbud och nytt naturtillstånd i miljöbalken till för de maktfullkomliga miljöbyråkraterna, utan att de även måste kunna ta till allemansrätten för att lagligen kunna driva igenom en igenläggning av ett välfungerande öppet dike?
Sakligt sett är en välfungerande markavvattning en absolut nödvändighet för både jordbruk och skogsbruk i Sveriges humida klimat och dikesbehovet lär bli betydligt större i framtiden med tanke på de hotande klimatförändringarna. Historiskt sett har det dikats ända sedan medeltiden, då bönderna fick råd med järnskodda träspadar. Därmed blev de inte längre hänvisad till enbart självdränerande jordar. Det är därför föga förvånande att dikningen länge har haft ett mycket starkt lagstöd ända ifrån Skara stadslag (ca år 1350) fram till mitten på 1980-talet, då den allmänna debatten om jordbrukets överproduktion ledde till helt andra (och förhoppningsvis tillfälliga om-) prioriteringar i lagboken.
Några kommentarer till Svennings åtgärdsförslag1. Äganderättens historia. Den historiska dimensionen är viktig i alla debatter om så väl äganderätt (med tillhörande rådighet), som allemansrätt och vattenrätt. En heltäckande debatt om dessa ämnen skulle nog klart visa att markägarnas rådighet över egen mark har försvagats ordentligt sedan allemansrätten infördes på 1940-talet
2. Strandskyddet. Tolkningen av strandskyddet måste ske på markägarnas villkor. Det är orimligt att enstaka flanörers intresse ska väga tyngre än markägarens rådighet över den egna marken. Det bästa vore dock om strandskyddet helt enkelt avskaffades i sin helhet.
3. Stängselgenombrott, kommersiell verksamhet respektive allemansrättens ombudsman har redan diskuterats i Sandells del, se denna.
4. Jag saknar helt förslag på hur allemansrätten ska konkretiseras lag och förordning. Här bör principen att enbart sådant, som uttryckligen är tillåtet enligt andra relevanta lagar och förordningar, också skall vara tillåtet enligt allemansrätten. Annars skall markägarens uttryckliga tillstånd krävas (samt därutöver eventuella tillstånd från berörda myndigheter). Allemansrätten ska heller inte kunna åberopas vid någon organiserad eller kommersiell verksamhet, utan allt sådant måste kräva markägarens uttryckliga tillstånd.
SammanfattningI stort sett delar jag LRF:s syn på att utredningen är ett hån mot markägarna. Markägarnas ståndpunkter omfattar ju enbart några få sidor i utredningen, trots att de privata markägarna äger mer än halva Sveriges skogsmark och är således en förutsättning för att vi över huvud taget kan ha en allemansrätt i åtminstone södra Sverige. Det gör att utredningen i allmänhet och Svennings del i synnerhet framstår som en ren partsinlaga från myndighets och turistorganisationernas sida. I en mer objektiv utredning hade ju t.ex. Wiktorssons slutsatser fått ett betydligt större utrymme.
Markägarnas rådighet över sin egen mark måste stärkas, där den godtyckliga allemansrätten bara är en del. Myndigheterna tar helt inte någon hänsyn till markens höga ekonomiska värde i sin myndighetsutövning, samtidigt som markägaren får ta alla direkta och indirekta kostnader för att tillfredsställa myndigheternas nyckfulla krav.
Det vore därför lämpligt att på allvar låta EU-domstolen pröva om dagens allemansrätt egentligen är förenlig med EU:s konvention om mänskliga rättigheter och egendomsskydd. Då tror jag definitivt att allemansrätten skulle få dra det kortare strået.
Förslag på representanterAvslutningsvis så har jag några förslag på representanter i de fortsatta diskussionerna om allemansrättens framtid:
LRF (lantbrukarnas riksförbund)
Ägarfrämjandet
NRS (nätverket rätt strandskydd)
Gunnar Wiktorsson
Mats Jangdal, Frihetsportalen
Östen Lundberg, Jävre byamän
/Niklas
/Niklas
Kort information om skogsforum.se