Skogsstyrelsen om skogens paragrafer
Postat: lör 05 nov 2016, 02:45
Grunden för allemansrätten
Allemansrätten är en inskränkning av äganderätten vilket i slutändan drabbar markägaren. I de flesta situationer är det acceptabelt men det måste ske under förutsättning att inskränkningen inte är större än vad som är absolut nödvändigt för att uppnå avsett syfte.
Allemansrätten är inte jämbördig eller starkare än äganderätten.
Ställs äganderättsliga intressen mot allemansrättsliga så är det de äganderättsliga som gäller.
Allemansrätten måste alltså alltid förhålla sig gentemot markägaren och dennes intressen, som kan vara olika beroende på markägaren.
Det finns många områden där dessa gränsdragningsfrågor dyker upp och då är det viktigt att tolkningen sker med det äganderättsliga perspektivet för ögonen.
Allemansrätten nämns i en av våra grundlagar, men det finns inga lagar som i detalj reglerar den.
Rätten baseras på påståd gammal sedvänja.
Konflikter om vad den ska innebära har vid några tillfällen prövats av domstolar. Bland annat 1996 slog Högsta domstolen fast att ett villkor för vårt utnyttjande av mark och vatten som ägs av någon annan är att det inte medför "nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsägaren eller annan rättsinnehavare".
Var gränsen går för vad som skulle medföra "nämnvärd skada eller olägenhet " är något som du själv måste förstå och ta ställning till. Det kan bero på omständigheterna, t.ex. årstid, hur blött det är i markerna, hur många som tar sig fram i ett område och avståndet till bebyggelse.
Jakt, fiske, växande gröda som skog, lavar, mossa mm ekonomisk avkastning är exempel på lagliga rättigheter som tillhör fastighetsägaren/näringsfastigheten, eller någon som ägaren har upplåtit rätten till