Sida 3 av 78
Postat: fre 02 maj 2008, 20:34
av Johan_84
HotRodFranki skrev:Kommer kallad men ej strax, född till slav är ingen tax...
Stämmer så jävla bra...
Ja, nog stämmer det allt... Farsan har en tax, hon försöker styra familjen dit hon vill, det jäkliga är ju att hon lyckas....
Postat: lör 17 maj 2008, 21:10
av Södergård
Har 2 taxar. en strävhårig & en korthårig för jakt. de kan åka med i maskinerna men ser de ngt så blir det ett jäkla liv. Den korthåriga gillar räv också
. har även en irländsk setter men tyvärr slängde ngr ungjäv 😈 smällare på henne när hon va valp så hon gömmer sig när det smäller. Synd / tur för dom att jag inte fick tag på dom. Ska iväg närmsta veckan & titta på ryska stövarvalpar. står mellan en sån & drever
Postat: lör 17 maj 2008, 21:32
av MasseyFerguson
vart och tingade valp igår... en 4 veckors Dansk/svensk Gårdshund.
Selma blir namnet på henne
Postat: lör 17 maj 2008, 23:25
av totte
MasseyFerguson skrev:vart och tingade valp igår... en 4 veckors Dansk/svensk Gårdshund.
Selma blir namnet på henne
Gratulerar! Ser ut att vara en trevlig jycke, kollade just på hemsidan för rasen. Den bör rymmas i hytten på en Ferguson
.
Postat: fre 12 sep 2008, 12:37
av Golddigger
Här är min co-pilot som är en Tollare och hon är 4,5 mån gammal
Postat: fre 12 sep 2008, 22:45
av Skogsluffarn
Roligt de här med hundar... man kan förundras mkt
Själv så har har jag nu efter ca 2 år med hundköp i tankarna äntligen skaffat mig en en hund. En strh Tax vid namn "Taxi".
Hade letat och ringt runt och tingat här och där men fick aldrig ngt. Men så av ett bananskal så fick jag tag i en tik valp med mkt goda meriter på "pappret" (även om det e de som inte jagar). så nu har jag en valp på 10 veckor.
Jag förvårnas mkt över hur fort man som människa förändras av en hund. Jag e själv ungdom, körde alltid bil fort som f#n, fetsade till det på endel helger.
Men så kommen hunden.
Har börjat köra lugnare nu, man har ju ändå hunden med sig, har även tackat nej till endel av kompisarnas fester, man har ju hunden att sköta och en egen mysig hemmakväll med den.
Så hunden är nog Människans bästa vän...
Postat: lör 20 sep 2008, 19:17
av "spindeln"
hej på er alla hussar /mattar !! , äntligen efter allt tjatande så ska jag försöka
få ut en bild på min 11 år gamla kompis och trogne verkstads-partner , helt sjukt lugn hund ..hon kan ligga och sova och lyfter bara ena ögonlocket när man drämmer till med släggan
... men då har hon vart me några år också, på allsköns jävla skruvning i från -30 till + 30 grader natt /dag
Postat: fre 03 okt 2008, 21:29
av "spindeln"
Postat: fre 03 okt 2008, 21:54
av MasseyFerguson
Beklagar sorgen Spindeln...
Har än så länge inte behövt känna sorgen av att en så trogen följeslagare som en hund ändå är har lämnat jordelivet...
Men det är bara gilla läget att man gjorde det bästa för sin kamrat så den slapp lida...
Postat: fre 03 okt 2008, 22:00
av Fredrik Reuter
Ja, det var tråkigt att läsa, beklagar sorgen Spindeln!
Postat: fre 03 okt 2008, 22:44
av "spindeln"
ja tack tack ... jag kan erkänna att tårarna rinner .. man är ju "en hårig j-vul " i vanliga fall ... men närmsta tiden blir nog rätt onormal .. med tanke på alla rutiner o.s.v ... man hinner jobba in en del såna på 11 år
Postat: fre 03 okt 2008, 22:58
av "spindeln"
Postat: lör 04 okt 2008, 00:33
av totte
Det är bland det värsta. Vi förlorade först en, 9 år, i augusti 07, och sen sprang den andra, 3 år, framför tåget i februari. Man vet knappt hur man skall klara det, det är lika dj-t varje gång. Känner verkligen med dig Spindeln, skaffa dig en ny kompis om du kan. Vi har två nya lurviga typer och det känns bra. Men man glömmer aldrig dom gamla vännerna.
Postat: lör 04 okt 2008, 19:29
av "spindeln"
totte skrev:Det är bland det värsta. Vi förlorade först en, 9 år, i augusti 07, och sen sprang den andra, 3 år, framför tåget i februari. Man vet knappt hur man skall klara det, det är lika dj-t varje gång. Känner verkligen med dig Spindeln, skaffa dig en ny kompis om du kan. Vi har två nya lurviga typer och det känns bra. Men man glömmer aldrig dom gamla vännerna.
joh !! det är väl så... jag hade en precis likadan LANDSEER -tik före ... och hon sprang ut på vägen och blev påkörd.. men fick mest skär-skador på nosen av bilens extraljus , ..så efter veterinär besök så blev det en rakad nos och mest sårtvättning med JODOPAX i hemmet ... och veckorna gick och morrhåren och pälsen tog fart , så även jycken .... men så plötsligt blev även denna jycke tvärdålig , ...och dog i min famn i våran hall .. hon blev dock bara 3 år ... och det var j-vligt tungt ..
Postat: lör 04 okt 2008, 23:15
av totte
Måste berätta, vi hade en irländsk setter som klarade en kollision med tåget. Tror det var runt 95 nån gång, grannarna kom och sa att hunden blivit påkörd. Vi skulle just till att ut och leta efter banvallen, då kom han ömkligt linkande och haltande upp för vägen. For till veterinären direkt, det visade sig att han hade ett rejält skärsår i nacken, troligen från en vass sten när han landat på slänten och en jättebula på ena sidan av ryggen, troligen där han träffats. inget brutit, inga direkta skador i övrigt annat än rejält mörbultad. Ett par veckor senare så var han helt frisk och levde fram till 2004, då gav hjärtat upp vid 13 års ålder.
Huja, det är det enda trista med jyckarna, att dom är så kortlivade.