stor mot inte fullt så stor....

Tyckere att Simba alltid har vettiga synpunkter, men i detta fall fall håller jag inte med honom, utan tycker mer som Uvskogen.
Har trots ett antal avverkningar av olika bolag och Mellanskog hittills aldrig fått frågan om vilken maskin som vore lämplig! Förmodligen för att dom tror att man inte vet något i frågan.
Och antal körningar är sanning med modifikation. Har kört ut massor med virke med jordbrukstraktor och griplastare och ALDRIG gjort några spår djupare är nån centimeter. En körväg som går genom tallmark med sten och pinnmo som jag har kört på,även ofrusen tid pga bra bärighet utan spårbildning klarade ej en mindre avverkning(CA 250m3) med stor skotare utan delvis ganska djup spårbildning ca 10 -15cm på vissa partier. Dock fanns en positiv sak och det var att spetsiga stenar fullkomligt smulades ner av skotaren.

10 - 15 cm är väl ändå inge spårbildning att tala om....

Mellanskog i Gästrikland har ju i nästan bara "mellanmaskiner", alltså maskiner som både gallrar och slutavverkar. Visst, det är ju flexibelt och rationellt.
Därmed blir det ju inte så många maskinalternativ i det fallet.

Största avgörande del för spår djup är upp till förarna men sen även markägare och skogsbolag.
Dåligt preparerade basvägar riskerar så klart att bli sönderkörda vilket är upp till markägaren.
På dåliga marker sen så är det bara å risa så mycke det går. Även om det är risanpassad körning.
Risanpassning är fasen upp till skördar och skotar föraren att avgöra inte markägare eller skogsbolag.

Har kört på ställen tidigare som annställd där det varit jättedålig bärighet med djupa spår som fölljd. Självklart så skulle det ju ris anpassas där men skördar förarna som körde risade inget och så klart så blir det spår då.
Men är det dålig bärighet så risa framför skördaren så fort det behövs, skit i att det ska ris anpassas då.

Sen det här med spår i terrängen är rätt överdrivet i bland. En del klagar tydligen på 10-15 cm hehe.
Skillnad då man kommer neråt 50cm då börjar det bli djupt.
Men sådant får man räkna med att det kan bli som markägare. Dom som kör maskinerna kan inte göra något åt marken förutom att risa där det är lämpligt. Sen avgör tidpunkten då avverkningen görs så klart vilket entrepenören inte kan göra något åt.

Kan inte heller jämföra en jordbruks traktor spår i förhållande till en stor skotar. 6 ton virke på traktorn mot 16-18 ton på skotaren.
Finns många marker där en jordbrukstraktorn inte ens kommer ut till första virkes högen utan att fastna.
Där man sen med skotare ska köra ett X-antal ggr.

skulle va roligt å se en studie i diesel åtgång mellan jordbrukstraktor och en stor skotare.

"Men sådant får man räkna med att det kan bli som markägare. Dom som kör maskinerna kan inte göra något åt marken förutom att risa där det är lämpligt."

Nä, men det kan markägaren om han fått en möjlighet att vara med från början! För min del tog det 1,5 år från kontrakt till avverkning. Jag hade kunnat gjort massor på den tiden om jag bara vetat.

Om man som markägare vill vara särskilt rädd om marken, oavsett skäl, så kan man göra mycket. Stärka basvägen med grus, bygga kavelbroar, spana ut alternativvägar och ta merkostnaden etc. Poängen är att få möjligheten att vara med och planera och välja, om man vill.

På SLU s hemsida kan man läsa om alla negativa effekter av spårbildning, med försämrad vattengenomströmning, sämre växtlighet mm. Vid högt marktryck påverkas jorden halvmetern ner utan att det syns att en maskin har gått fram. Precis lika som med åkermark, så att 10-15 cm kan vara allvarligt nog. Att lägga igen spåren är bara kosmetiskt.

Då kanske vi skall börja använda helikopter för att få ut erat virke....

Nä skämt och sido så visst skall man undvika att köra sönder terrängen ,men skall man avverka samt få ut virket så får man räkna med att det blir spår i skogen.Ibland mer och ibland mindre.

Den här frågan om körskador är helt klart instressant.
Vems är ansvaret att undvika dom?
I augusti i fjol kontrakterade jag en slutavverkning som skulle utföras under vintern 08/09 men skördaren dök inte upp förrän den 28 eller 29 mars.
Skotningen var färdig den 4 april.
Den veckan var första veckan utan minusgrader på nätterna så det var full snösmältning och basvägen var inte trampad i förväg.
Det ledde till att den var i princip minst lika mjuk och blött som om det är under barmarkssäsongen.
Marken är finmjäla med blålera under.
Djupet på spåren är kanske 60 cm djupa . 890in som skotade stryker toppen av mittsträngen varje gång den körde på slutet där det gick som djupast.
Nu väntar jag på att stubbarna ska skotas ut innan jag tar tag i återställningen av basvägen.
Hade jag vetat det jag vet nu hade jag nog tvingat skotningen åt ett annat håll över en åker eller lejt någon att trampa vägen i förväg.

Hmm,, Är inte detdära lasset på 890n lite av ett rejält överlass?? Visst vill man ha bra ekonomi på skotningen, men jag har fått för mej att tyngre lass = djupare spår - när man räknar hela volymen, även om den "lättare" kört fler vändor..
Ett maxxat loadFlex-timmerlass lär väl väga en hel del??

Är det inte som vanligt bara kostnaden kr/m3 som styr? sen på just detta objekt var nog inte planeringen helt perfekt.
Så länge det inte finns nån ekonomisk effekt på att minska körskador kommer det fortsätta tyvärr.. en sak jag märk är oxå att dom flesta hyggena med grotuttag är rejält sönderkörda

Nog ser det där lasset ut att väga minst 20 ton om jag får gissa... beror ju såklart ltie på virket också men man får itne ha stor råge för att ett timmerlasss ska väga 18 ton.
Om det då minskat spårdjupet med mindre lass på just detta objekt är väl högst osäkert, är nog mer antalet vändor som avgör.

Jag tycker att planeringen brister många gånger iaf för oss. Som nu då avverkar en post som borde avverkas på vintern istället. Skulle egentligen tas grot också emn det var bara att glömma spårar efter 2 vändor med skotaren, med ris i vägen går det väl bra på hygget men då tillbasvägen!
Rena idiotin att tro att man ska få ut virket där nu.... Går genom en riktig "myrhals" ett skogsspänne som sträcker sig 150m mellan två myrar. Var dömt att misslyckas trots att vi fällt och bäddat med träd och ris så höll det två lass.
Så nu får vi lägga av virket på hygget för att återvända i vinter då det frusit och lunna fram det.

Nej bättre planering, men det är väl ibland svårt för en planerare som aldrig suttit i en maskin att veta var det går att köra.

Att det blir spår beror ju helt klart på att entreprenören och virkesköpare inte tjänar något på att undvika dem. Markägare kanske inte bryr sig heller, eller så gör han det. Men är det någon som frågar honom?

Man måste kanske bifoga flera sidor till köpekontraktet med krav på hur det skall se ut, minsta vrak, minsta fel på tillredningen, redovisning av skördarmätt vs inmätt, minsta körskador i terräng, minsta körskador på basväg, minsta körskador på bilväg?

Entreprenören tjänar visst på att slippa djupa spår/lervälling mm för det går ju väldigt tungt att köra i sånt så det kan skilja 1-3 liter mera i timmen för skotaren att köra under såna förhållanden.
Mera planering är det som behövs för att minska såna problem och givetvist så skall ju markägaren få vara med och bestämma vart det är bäst att dra basvägar mm.Det är ju dom som vet mest om förhållandena i deras egen skog.
Men som det är för oss så är det ju väldigt ofta som markägaren inte har en susning om sin egen mark och man ser aldrig till dom samt det chansas väldigt ofta hos avverkningsledaren att det skall nog gå att köra där.

Vi har vid flera tillfällen backat därifrån för att det varit felplanerat..speciellt vid gallringar.

Jag har hört det där många gånger nu, från flera håll. Men vad är det ni menar, egentligen? Vem skall planera, och vad skall planeras och vem är ansvarig för att det planeras rätt? Och vad skall resultatet bli?

Ja vem tycker du skall sköta planeringen.
Förmodligen har du sålt skogen till ett skogsbolag som skall avverka den åt dig med en entreprenör som dom har lejt för det jobbet.
Då borde väl deras avverkningsledare som styr avverkningsgrupperna i samråd med dig planera vart avlägg,basvägar,lämplig kojplats,miljögrupper mm planeras innan skördaren kommer.
All den informationen som ni kommit överens om skall finnas på traktdirektivet samt GPS kart så att inga missförstånd uppstår.

Resultatet av denna planering bör ju bli att alla inblandade parter skall bli nöjda samt resultatet skall bli det bästa i mån av rådande förutsättningarna.

Tyvärr så fungerar det sällan att man får sån information utan man kommer dit en sen kväll och har bara en karta över trakten som skall avverkas och i panik så hugger man ett hål i skogen så man blir av med kojan så trafiken inte blir hindrad för länge samt börjar med att hugga upp vart man själv tycker att det borde vara lämpligt med avlägg. Sen börjar man hugga vart man tror att bästa stället är för en basväg och har man tur så gissade man rätt men man kan lika väl köra rätt över det enda surhålet som fanns. Dagen efter när man kommer dit i dagsljus så ser man att det man gjort inte var så smart utan det fanns bättre lösningar. Markägarn är lite butter för man har inte gjort som det var sagt vid köpet.
Allt detta pgr dålig planering.