Överheten och den lilla människan

Vida
 Svara  7 inlägg  1547 visningar  3 följer
Användarvisningsbild

Överheten och den lilla människan

 
#421258 Det gäller att veta vem man är, och var man är.

Följande hände mig när jag som ung och grön, just köpt gården och skulle avverka skog. Det var mitten på åttiotalet, och en era då skogsvårdsstyrelsen fortfarande hade makt och pondus.
Det skulle säljas en rotpost och på den tiden fick man ta av sig mössan och be stora sturska skogsvårdsstyrelsen om hjälp.
De skickade en skogvaktare, tror jag hans titel var. En stram herre, inte så gammal, men ytterst välutbildad. Det hävdade han i varje fall själv så fort tillfälle gavs. Efter vi hälsat på varandra i hand och han synat min något bristfälliga klädsel, arbetskläder. Hans egen var ytterst korrekt och han kunde likaväl ha deltagit i fasanjakt på något gods eller slott.
– Det skall alltså avverkas, sa han .
– Jo, det var tänkt så, sa jag, en aning defensivt. Det gällde att ligga lågt och inte stöta sig med överheten.
– Ja, det är ju skogsägarnas liv det, sa han. De ligger oftast på soffan, förutom då de säljer av någon stor rotpost, och sedan lägger de sig och drar sig i godan ro.
– Det är tänkbart, sa jag. Annars håller jag på och röjer.
– Kan du det då? frågade han, och han granskade mig mycket kritiskt. Har du gått skogsbruksskolan?
– Nej, svarade jag sanningsenligt. Det har jag inte.
– Röja kan ju vem som helst, men det skall ju bli bra också.
– Jo det är ju så sant, sa jag. Men jag har hjälp av två äldre män, och den ene av dem har jobbat i skogen nästan hela sitt liv. Och tänkte att nu skall han väl få något att bita i.
– De där gamla gubbarna, utan utbildning är då just inte mycket att ha. Då teg jag, för det verkade hopplöst.
– Skall vi åka och titta på områdena, dels de som skall avverkas, och så kan jag ju inspektera röjningen också. Inte för att man skall skryta, men jag har gått i många skolor angående skogsbruk. Och gått ut som kursetta i alla, faktisk, lade han till.
Han tog fram en karta, och studerade den noga.
– Är du bra på kartor? frågade han.
– Nej, inget vidare, sa jag mycket sanningsenligt. När jag låg i lumpen tvingades jag att orientera, och det slutade med att jag kom in på fel bana, fick fel stämplar i kontrollerna och fick åka med en traktor tillbaks till regementet. Kaptenen granskade mig ingående, fast jag slapp straff. Men det sa jag inte till skogvaktaren.
– Kartor är nog något av min specialitet, sa han.
– Jaha, sa jag.
Vi satte oss i bilen och åkte bort till skogen. Han började nästan genast att dra rejält grova historier. Där alla uteslutande gick ut på storleken, färgen och lukten på kvinnors könsorgan. Fräckisar kan vara roliga, men i lagom dos och helst med någon knorr på slutet.
När vi kom fram var vi tvungna att passera där vi höll på att röja. Och av någon oförklarlig anledning, hade vi missat en sådan där ruska som man bara inte får missa. Både jag och den gamle skogsarbetaren hade sett ruskan, och svurit över den. Men kvar stod den.
Självklart fick skogvaktaren syn på den.
– Vad i hetaste, sa han. Och för att inte skriva ut en massa fula ord, får jag göra som på amerikansk film, censurera: pip, pip, pip.
– Ja, jag vet att den skall bort, sa jag, och tänkte att det var då självaste den att han givetvis skulle se den där sabla ruskan.
– Pip, pip, pip, sa han. Sedan sprang han runt och granskade röjningen i säkert en halvtimma.
När han kom tillbaks verkade han ha lugnat sig några grader, och gav sina närgångna synpunkter på två människor älskog, med själva penetreringen mycket väl detaljerad.
Vi gick vidare in mot området som skulle avverkas, och på vägen dit var det ett gammalt hygge. I kanten stod det kvar en stor asp.
Han tvärstannade när han fick syn på aspen, sträckte darrande fram armen och pekade på aspen.
– Vad i pip, pip. pip, pip, är det där? Han skakade verkligen. (För yngre människor skall jag påpeka att det här var innan då man skall ställa kvar allt möjligt i ett hygge.)
– Jag tror det är en asp, sa jag.
– Det ser jag väl, pip, pip, sa han. Pip, pip, pip, sa han sedan. Har du med dig en motorsåg, pip, pip.
– Jag skall se om jag har någon i fickan, sa jag. Han tittade argt på mig.
– Tar du inte bort den där pip, pip aspen, pip, pip. Så skall jag se till att du pip, i mig, hamnar i pip. Pip, pip.
Vi gick runt och tittade på skogen, och han varvade samtalet med lata skogsägare och en mängd könsord.
När vi var klara, skulle vi åka till en annan del av skogen, och då fick vi ut på landsvägen. På väg dit, granskade han kartan, och vädrade sin tankar angående personers sinnesstämning före, kontra efter fullbordade samlag.
Plötsligt, tog han ner kartan. pekade till höger, och sa;
– Stopp. Där skall du gallra.
– Nej, sa jag. Det skall jag inte. Han tittade storögt på mig.
– Vad då nej? Där skall du gallra, säger jag. Hans tonfall gick det inte att ta miste på. Nu var allvarets stund inne. Inga runda ord, bara ett konkret beslut.
– DU SKALL GALLRA! röt han i.
– Kommer inte på frågan, sa jag. Han tittade ännu mera oförstående på mig.
– Och du påstår dig vara intresserad av skogen, och då måste du väl hålla med om, att här skall det gallras.
– Jo, sa jag, det håller jag med om. Men jag kommer aldrig att gallra här. Han skulle till att gasta något, drog ner massor med luft i lungorna.
– För det är inte min mark, sa jag lugnt. Han som äger det är skogvaktare, och jobbar ihop med dig.
Han stängde munnen med en ljudlig smäll. Vi satt tysta hela vägen till det andra området.

   TS
Vida Cat
Avatar Fallback

Re: Överheten och den lilla människan

 
#421263 Hade jag mött en sån där i början, så hade jag nog bett han dra dit pepparn växer .... :x även om jag också var nystartad skogsägare på 80-talet!

Avatar Fallback

Re: Överheten och den lilla människan

 
#421267 Suveränt skrivet!! Tummen upp, ser fram emlt fler historier! :-BD

Avatar Fallback

Re: Överheten och den lilla människan

 
#421274 Bra berättelse :-BD

Men egentligen skulle bett den pip att dra åt pipte...

Avatar Fallback

Re: Överheten och den lilla människan

 
#421275 Själv har man tydligen haft en enastående tur :wink: .
När jag var en liten snorvalp fick jag och min morfar råd (information) av en skogvaktare Granflo, därefter en Karlsson (från Gullabo) båda verkligen kompetenta, dessutom väldigt trevliga och tillmötesgående.
Även den kontaktperson som jag idag har på skogstyrelsen är väldigt tillmötesgående :!:

Användarvisningsbild

Re: Överheten och den lilla människan

 
#421276 Pip pip bra berättat ^:)^
Lova att du fortsätter att då och då förgylla våra kvällar

Avatar Fallback

Re: Överheten och den lilla människan

 
#421309 Känner inte igen mig ett dugg i den här berättelsen. Här när det var skogsvårdsstyrelsen var det mycket bra folk som jobbade och hjälpte en med både skogsvård, dikningar och kurser. Klart att det finns såna översittare i hela samhället. Lät ju som en del av mina militärer i lumpen.

Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).
Liknande Trådar
TitelStatistikSenaste svaret
Rovdjuren formade människan av Niking - tor 31 dec 2015, 00:40
i Före och efter jobbet
0 svar
666 läst
av Niking     
tor 31 dec 2015, 00:40
Ska människan få ta plats i naturen av Niking - tis 22 mar 2016, 01:57
i Skogsmiljö och Trädlära
0 svar
542 läst
av Niking     
tis 22 mar 2016, 01:57
Annonser