Konsekvensbedömning av artskyddet?

Vida
 Svara  9 inlägg  2330 visningar  2 följer
Användarvisningsbild

Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#397738 Introduktion
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har 21 juni 2016 utfärdat Gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i skogsbruket http://www.naturvardsverket.se/upload/n ... relsen.pdf
Samtidigt skriver GeneralDirektörerna till regeringen att artskyddsförordningen bör utredas https://www.naturvardsverket.se/upload/ ... ivelse.pdf .
Därmed höjs artskyddsförordningen och dess konsekvenser till politisk nivå. Det är nu läge för att fästa uppmärksamheten på vilka problem som bör tas upp i den förestående utredningen och den politiska behandlingen. Förs de till politisk nivå snabbt kan de påverka utredningsdirektiv och höja sannolikheten för att en täckande utredning kommer till stånd. Därför skriver jag två artiklar före sommaren.
Själv bidrar jag i denna artikel med reflektioner omkring konsekvenserna med utgångspunkt från den konsekvensanalys som finns i riktlinjernas bilaga 2. Jag har i ett tidigare dokument analyserat de exempel som ges i riktlinjerna. Jag har för avsikt att återkomma med fler analyser, men troligen inte före mitten av augusti.
Jag anser att markägarna bör dokumentera erfarenheterna av riktlinjerna med systematik, så dessa kan tillföras kommande utredning och politisk hantering.
På mig verkar ”riktlinjerna” provocerande, förefaller olycklig balans mellan miljö och produktion. Om produktionspåverkan och administrativt trassel blir relativt måttlig så borde jag inte blivit provocerad och skulle inte skrivit detta. Detta är ett viktigt motiv att verkligen försöka göra en ordentlig konsekvensanalys och ett skäl att kritisera myndigheterna för att de inte försökt.
Lite misstänksam mot Naturvårdsmyndigheternas tolkningsföreträde och kravet på att de som tvivlar skall lägga fram en bevisning bortom rimligt tvivel blev jag senast i tisdags, när jag tog del av argumenten mot reduktion av skarv i Stockholms län eftersom det inte fanns några som helst vetenskapliga skäl att tro att Skarv påverkade fiskbestånden http://www.dn.se/arkiv/stockholm/15000- ... -ska-bort/ . Ligger verkligen inte skarven i Stockholms län över vad som behövs för lokalt gynnsam bevarandestatus? Kommer hela tiden denna typ av ifrågasättanden som gör det mer motiverat att riktlinjerna inte är inledningen till något som går för långt.
Tongivande miljöansvariga, speciellt söder om Sverige, har ofta en tendens att förringa skogsägarnas miljöintresse och överdriva deras profitintresse, som nyligen tog sig uttryck i EU http://www.cepf-eu.org/artikkel.cfm?ID_ ... ign=buffer . Detta är en anledning för Sverige att inte hårdtolka EU i det skogliga artskyddet, tycker uppriktigt sagt det känns bättre om man försöker göra det skogliga mindre beroende av EU, som inte fungerar särskilt bra.

Konsekvensanalysen (riktlinjerna bilaga 2)
Myndigheternas inställning till konsekvensanalys, citat ”I många remissyttranden efterfrågas en konsekvensanalys som skulle innebära recension av befintlig lagstiftning och analys av tillämpningen av densamma i skogsbruket. Det är inte Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens roll eller uppdrag att genomföra en sådan konsekvensanalys”. Det är knappast ”en recension” som borde finnas. Jag tycker den ofullständiga konsekvensanalysen nödvändiggör den utredning som generaldirektörerna faktiskt ber om.
Min allvarligaste invändning är för stor och filosofisk Min huvudinvändning är att jag tror att de nya riktlinjerna minskar chansen för civilisationens överlevnad genom att det ökar komplikationsgraden, minskar överskådligheten, minskar rationell kontroll, minskar förtroendet för överheten och förmågan att påverka den, ägnar stor del av energin på petitesser, minskat fokus på de stora överlevnadsproblem och de problem som kunde ge oss ett bättre liv till förmån för små uppblåsta problem ”petitesser” (I dagens Sverige är hotet mot ”skogsarterna” från att fälla träd relativt litet). Realistiskt ”naturbruk” nedprioriteras i relation till orealistiskt ”naturbevarande”. Men detta blir för filosofiskt för att utveckla mer här.
Minskar lönsamheten i skogsbruket. Det nya artskyddet gör skogsbruket mindre lönsamt. Detta leder på sikt till minskad tillväxt och mindre uttag av mindre värdefull råvara jämfört utan det förstärkta artskyddet. En konsekvensbedömning kanske kan visa att denna konsekvens är försumbart liten (även utan diverse ifrågasättanden av min slutsats), då är behovet av en fördjupad konsekvensbedömning i detta avseende inte så stort. De farhågor som finns inom skogsbruket kan avfärdas för skogsbruket som helhet och nationen, och begränsas till konsekvenserna för en liten del. I förhållande till skogsbrukets avverkningsintäkter små effekter tycker jag inte behöver utredas om de kan visas vara små, men här är ju grundidén att inskränkningar skall kunna göras även om de orsakar STORT men för verksamheten. Därför förordas att det görs en skattning av den kvantitativa omfattningen på dessa men.
Skogsbruket har betonat värdet av ”frihet under ansvar”, dvs att skogsbruket frivilligt medverkar i ett artskydd och naturvård som är större än lagen tvingar. Det är nog i praktiken omöjligt att utvärdera vad skärpta tvingande krav på grunder som inte kan bli särskilt exakta och lämnar stort utrymme för subjektivitet kan ha för effekter, men kanske kan en politisk behandling ge något konstruktivt. Ur den synpunkten är det bra att politiken tar sitt ansvar via en utredning. Men politiken har ju hittills misslyckats med vargfrågan trots en miljöpartistisk vargminister, så allt för stora förhoppningar skall man nog inte ha.
Som referensalternativ borde 2013 års regelverk användas, inte enligt de riktlinjer som gällde 2015 hur nu dessa såg ut. Hur mycket blir totala ”merkostnaden” av det utvecklade nya regelverket som beaktar artskyddsförordningen utan att påverkas av pågående markanvändning skogsbruk 2017? Framförallt hur mycket ökar skogsbrukets ”kostnader” och hur mycket minskar ”skogsproduktionen”.
Om effekterna blir relativt små behövs inte ingående analyser. En konsekvensanalys kunde då se ut som: Huvudprognosen för 2020 är att 92 % av slutavverkningsanmälningarna/slutavverkningsanmäld areal överhuvudtaget inte kommer att ifrågasättas och kan verkställas efter sex veckor, 4% kan genomföras ett år efter anmälan och med minst 95% av beräknat uttag, 1% kommer att kunna genomföras, 3% kommer att stoppas och fordrar ny/starkt förändrad anmälan.
Effekterna små före april 2015. ”Förra året kom cirka 60 000 avverkningsanmälningar in till Skogsstyrelsen och av dessa kontaktades Skogsstyrelsens tillsynsenhet i kanske ett 50-tal ärenden för rådgivning om hantering av artskydd. I april 2015 gjordes en sammanställning inom Skogsstyrelsen där det framkom att under perioden april 2014 till april 2015 fattades knappt 20 beslut som rörde artskydd och det skrevs ett 25-tal samrådsmeddelanden som rör fridlysta arter.”
Denna statistik verkar visa att skogsbruket inte utsatts för allvarlig påverkan (utöver ”frivillig” eller ”förhandlad”) av artskydd före 2015. Tvärtom verkar det fungerat mycket bra. Att det uppstått problem i enstaka fall bör ses positivt, även om markägarna gjorde vad som rimligen kan begäras kan man inte förvänta sig att de upptäcker alla artrelaterad problem, och att några markägare inte gör vad som ”rimligen kan begäras” är naturligt, en del fungerar av olika skäl helt enkelt inte så bra som ”rimligen kan begäras” i standardfallet, och några kommunikationsmissar eller missförstånd kommer alltid att ske. Så låg frekvens som blir föremål för skogsstyrelsebeslut visar alltså troligen inte på något systemfel eller oacceptabel nonchalans från markägare som behöver åtgärdas. Skogsstyrelsen skall utöva en tillsyn och i detta måste rimligen ingå att ett litet antal ärenden lagförs. Det finns alltså ingen som helst anledning att ur denna statistik som markägare se annat än positivt på Skogsstyrelsens roll, möjligen kan det vara tvärtom, att naturvårdare kan befara att tillsynen inte varit tillräckligt aktiv.
Mer utförlig ärende statistik Hittills ter sig den statistik som förts tillräcklig, men som en konsekvens av det vidgade artskyddet bör den utvidgas, systematiseras och blir mer regelbunden. Jag har haft kontakt med Skogsstyrelsen om detta och tror efter den kontakten att det är Skogsstyrelsens avsikt. Skälet är skogsägarnas (och min) oro för konsekvenserna. Märks inte konsekvenserna som en väsentlig ökning är detta ett starkt skäl att avfärda oron. Den första versionen av den nya statistiken bör presenteras så att den kan tillföras utredningen så att den då är så färsk som möjligt samtidigt som utredningen får tid att beakta resultaten. Årlig statistik vid årets slut med början av statistik för 2016 inklusive ändring mot tidigare statistik verkar bra. Skulle denna statistik inte visa en ökning tror jag man då kan slänga denna artikel i papperskorgen, som ett uttryck för överdriven oro. Fast eftersom även avgående VD uttryckt stor oro så bör man nog inte avstå från att utreda grunderna.
”Ur miljösynpunkt innebär osäkerheterna och otydligheterna att fridlysta arters bevarandestatus riskeras av skogsbruksåtgärder.” Jag tror faktiskt riskerna påverkas ganska lite av detta och att osäkerheten och otydligheten ändå kvarstår som stor.
Minskat stöd för kraften och prioriteten i artskyddet Vad är chansen för att alltfler blir negativa till artskyddsförordningens överordnade ställning (se tex skarvfallet ovan) och att detta resulterar i en försvagad ställning för artskydd överhuvudtaget utanför skogsbruket? Kanske också svårt att komma till något meningsfullt om, men frågeställningen bör tas upp. Själv känner jag ett behov av att - i brist på andra medel att påverka de som bestämmer över Sverige - ironisera över hur myndigheterna gör en höna av en fjäder i en artikel som den jag skrivit http://www.skogsaktuellt.se/artikel/499 ... drivs.html . Kanske något i stil med att den omfattande apparaten för att gynna fågelskådare som skådar i delar av län där den lokala gynnsamma bevarandestatusen bedöms hotad för t ex lavskrika, entita och tjäder (istället för att nöja sig med att andra fågelskådare får fler i närområdet och att antalet fågelarter att beskåda i Sverige ökar). Får säkert många svenskar att ”feel good” och Sverige utövar därigenom press på de länder som förvänta bevara tigrar och noshörningar. Fast jag väntar nog till hösten.
Ekonomiska konsekvenser för markägaren När myndigheter framtvingar åtgärder så skogsbruket allvarligt störs borde ”ekonomiska” avväganden mellan nytta och skada göras på olika nivåer, även ur ett enstaka skogsinnehavs perspektiv. Även utan avvägningar borde konsekvenser kvantifieras. Därför borde berörda arealer, förseningar, omplanering, utredningar, framställande av underlag, osäkerheten för skogsbrukarna kvantifieras. Arbetskraft och andra resurser skall tidsplaneras, kontrakt med entreprenörer och köpare skrivas. Det strör grus i maskineriet om förespeglade eller kontrakterade löften inte kan hållas. Kompletterande underlag tar tid och kostnader att ta fram.
Lokal bevarandestatus??
Artskyddet bygger vad jag förstod av exemplen på ”lokal bevarandestatus” som på mig förefaller vara ett grundläggande missledande begrepp och utan förankring i biologi, eftersom det axiomatiskt förutsätter att arter inte får minska sina utbredningsområden lika med de ”historiska” (vad nu detta är, men om man vill EU anpassa så kan man utgå från läget 1995 då Sverige anslöt till EU) och inte minska i antal ”lokalt”. Naturen fungerar inte så, arter kommer och går, ibland ökar de ibland minskar de. Klimatförändringar, ändringar i andra arter, ändringar i mänsklig påverkan, kvarvarande effekter av tidigare förändringar och slumpen och - på längre sikt – istider, gör att arters lokala förekomst ständigt ändras. Arters förekomst har också mycket stora försöksfel och att säga att det blivit en förändring över ett mindre område har ofta så låg statistisk säkerhet att det är meningslös information. Man kan befara att ”försiktighetsprincipen” ofta kommer att leda till systematiskt för stora restriktioner för skogsbruket. Människan har haft ett dominerande inflytande i Sverige sedan isen drog sig tillbaka, det existerar ingen natur eller naturlig förekomst i strikt mening. Vad jag vet finns det inte heller något starkt juridiskt stöd för att begreppet generellt måste implementeras i artjuridiken och inte heller någon begriplig allmänt vedertagen definition. Problemen minskar dock om de områden bevarandestatus beräknas för
Bevarandestatus estimeras utgående från ett tiotal olika faktorer, värdena på dessa och hur de skall vägas ihop varierar mellan den som räknar. För de stora rovdjuren har många sådana beräkningar gjorts och vargfrågan är fortfarande kontroversiell. När riksdagen försökte utnyttja de ”bästa” forskarna för ”bästa skattningar” ledde det inte till frågans lösning. Visserligen kan man utnyttja artdatabanken som gjorts i artikel 17 rapporteringen och negligera avvikande uppfattningar men i skogliga frågor är ingjuter inte den viktigaste rapporten artdatabanken skrivet st
Arter migrerar mellan olika lokaler. Detta påverkar de lokala bevarandestatus mer ju mer lokalt det beräknas. De problem som beror på låga antal individer och förekomster och osäkerheten i skattningarna blir större ju mindre lokalerna väljs. Därför är det klokare ju större lokalerna är.
Bestånd i naturen är inte heller konstanta utan drabbas naturligt av ibland dramatiska händelser som brand, storm, översvämning, försumpning, åldrande och succession. Dessa ständiga ändringar i och i närheten av bestånd påverkar nästan alla arter på plats. Det känns fel och onaturligt att överdramatisera vad som händer vid slutavverkning av ett bestånd på det sätt artskyddsdrivarna nu önskar. Det blandas lätt ihop med artikel 17 bevarande status som räknas ut för EU-arterna men motsvarande tycks inte ens räknas ut för andra arter, vilket leder till en icke transparent skillnad mellan hur olika arter utvärderas
Artskyddet bygger på att gynnsam bevarandestatus skall nås och upprätthållas i ”närområdet”; ”lokalt”. Detta förutsätter bedömningar, som är nästan helt otillgängliga för markägaren, och även för myndigheterna förutsätter en kunskap om arters förekomst som sällan finns i adekvat omfattning. Dessutom är själva begreppet inte väl definierat på ett sätt som är lämpat för kvantitativa överväganden. Myndigheterna bygger förekomst från för arterna starkt intresserade privatpersoner, som kanske hört talas om markägarens planer, oftast är tillräckligt och gör inte egna inventeringar.
De administrativa formerna driver fram för lokala bevarandestatusskattningar. Den grundläggande iden är att varje länsstyrelserna skall göra bedömningar av det område som lokal bevarandestatus skall uppskattas för. Konstruktionen med länsstyrelsevisa analyser gör med automatik att bevarandestatus vanligen uppskattas för del av län. Det administrativa systemet driver små områden för skattning av gynnsam bevarandestatus. De små områdena för ”lokal bevarandestatus” beror på det administrativa beslutet att länen skall vara enheter för samråd, inte på något skäl med vetenskaplig eller EU-påbud som grund. Det ligger inbyggt i det administrativa syftet med dokumentet. Helt orimligt att låta sådant styra!
Underlag saknas för vad riktlinjerna utgår från finns. Jag frågade Skogsstyrelsen om de bevarande-status bedömningar som gjorts för artikel-17 arterna också gjorts för de andra arterna, samt de lokala artvisa bevarandestatus bedömningarna gjorts ”I riktlinjerna står det om artvisa vägledningar som bla artdatabanken varit delaktiga i att ta fram. Dessa är inte klara än men kommer att vara tillgängliga i framtiden. Det står också om bedömningar som Skogsstyrelsen och länsstyrelsen gör tillsammans, sådana bedömningar har inte heller gjorts än och kommer ske med utgångspunkt i olika underlag som finns att tillgå om olika arter.” (citatet från Skogsstyrelsen 160929). Svaret måst tolkas som NEJ fast det är på gång. Således har inte de flesta av de exempel som redovisas det underlag som bör finnas och inte heller underlaget för andra arter, där riktlinjerna nu tillämpas är fullt tillfredställande. Detta innebär vad jag förstår att de uppgifter om lokal bevarandestatus som framförs i dokumenten är resultatet av ganska subjektiva övervägningar av två enskilda tjänstemän, inte övervägande som bygger på några mera generella riktlinjer.
Jag misstänker att de artvisa vägledningar som återstår att ta fram kommer att vara subjektivt vinklade åt naturvårdshållet, som jag tycker en del tidigare material från artdatabanken varit (bland annat rapporten från artdatabanken om skogen http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Kriti ... Skogen.pdf ).
Dag Lindgren juni 2016-06-30, ligger på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Artsk ... ekvens.pdf

En bättre konsekvensanalys efterlyses av utvecklingen av "bondförnuftet" i artskyddet som tidigare diskuterats i tråden http://skogsforum.se/viewtopic.php?t=26259

   TS
Vida Cat
Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#399429 Så här blev den första implementeringen av riktlinjerna, värre än konsekvensbedömningen befarade
Fem närliggande planerade skogsavverkningar i Hälsingland har förbjudits av Skogsstyrelsen, eftersom de förmodades allvarligt störa fyra lavskrikefamiljer. Jag tycker inte Skogsstyrelsen presenterat acceptabelt stöd för att detta skulle motivera ett omfattande avverkningsförbud. Skogsstyrelsen välkomnar ifrågasättanden så implementeringen av artskyddsordningen kan testas och förbättras. GD Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och avgående GD Skogsstyrelsen och en del andra vill lyfta frågan till politisk nivå. Det är då viktigt att denna första mer omfattande implementering av de nyutgivna riktlinjerna till artskyddsförordningen verkligen granskas. De funderingar jag framför här är förstås inte kompletta, några är spekulativa och kan avstämmas bättre, men de kan vara en hjälp på vägen. En del av de problem jag tar upp kommer att återkomma för andra arter. Jag anser artskyddsförordningens tillämpning nu är hela skogsbrukets akuta problem, inte bara några få markägares, någonstans bör skogsbruket ha kontroll över vad som händer på området, kunna sammanfatta, kunna dela med sig av information och agera.
Sydgränsen drar norrut - en följd av varmare klimat. Skogsstyrelsen anför som ett skäl att sydgränsen för lavskrikans utbredningsområde uppges ha dragit sig drygt 10 mil norrut de sista trettio åren. Klimatet blir varmare och en effekt av detta är att utbredningsområdet för arter drar sig norrut, huvudförklaringen till den förmodat minskande förekomsten i det aktuella området är nog att det blivit varmare. Svensk fågeltaxering uttrycker det: ”proportionen sydliga och värmeälskande arter har ökat i landet, på bekostnad av mer nordliga arter” Avverkningsförbud hindrar inte storskaliga klimatförändringar. Det är absurt och orimligt att svensk skog inte skall få avverkas för att det blir konsekvenser för arterna när klimatet blir varmare. Denna troligaste förklaring diskuteras inte i beslutet.
Andra faktorer än skogsbruk påverkar förekomst Fågeltaxeringen spekulerar att den viktigaste orsaken till variationer i tiden för lavskrikan kan ligga i födotillgången. Det kan vara den faktor som minskat livsutrymmet för lavskrikan i det aktuella området, och då hjälper inte restriktioner för skogsbruket. Det bör inte leda till omfattande restriktioner för skogsbruket när de naturliga förutsättningarna för arter ändras. Artskyddförordningen talar primärt om arters livsmiljöer snarare än geografiska utbredningsområden. När livsmiljön flyttar norrut eller ändras av andra orsaker, är det inte klart att den åtföljande ändringen av utbredningsområdet motiverar åtgärder.
Ändringar i artförekomst som hänger samman med ändringar i skogen är inte i sig alarmerande. Att förekomsten av lämpliga habitat ändras över tiden är självklart och att arterna med viss fördröjning följer med är också naturligt. Detta bör knappast vara anledning till drastiska ingripanden för ohotade arter. För lavskrikan är det bäst med 60+ årig skog med gran, troligen har det blivit mindre av detta det sista halvseklet i norra Sverige. Det är logiskt att tro att skogsbruket minskat livsutrymmet för lavskrika och att en del av den observerade numerära minskningen beror på successiva ändringarna i skogsbruksmetoder även om andra ändringar i samhället kan vara viktigare. Artfakta skriver ”En minskning av populationen pågår eller förväntas ske.” Det är alltså inte säkert att populationen verkligen minskar och en förväntan att det kommer att ske. Händelseförlopp blir ofta inte vad som är förväntat och ter sig mest logiskt. Det kan finnas andra faktorer som väger tyngre så att arten ändå ökar och även i marginalerna, detta är inte diskuterat och knappast möjligt att avgöra i detta fall, ”faktorerna” uppträder kanske som slump (utöver det säkra tipset att uppvärmningen gör att nordliga arters utbredningsområden drar sig norrut). Det är inte säkert att omfattande avverkningsförbud hindrar eller motverkar dessa förändringar på landskapsnivå eller att Skogsbruk med mer blädning är bättre för lavskrikan. Habitaten är inte på väg att försvinna inom överskådlig framtid när en icke hotad art förefaller stabil i största delen av utbredningsområdet. Artdatabanken säger att för en del arter fordras det att 20% av de ursprungliga habitaten finns kvar, men inte 100%. Detta innebär att den högsta tolerabla nedgången pga habitatändringar är 80%. Lavskrikan ligger mycket långt från den gränsen.
Proportionalitet Konsekvenserna blir mycket stora för markägarna/näringsidkarna, därför bör också fördelen för lavskrikorna vara stora. Grundläggande för rättsuppfattningen är proportionalitet, dvs skadan en åtgärd gör skall inte vara långt större än nyttan. Denna princip borde gälla även för artskydd.
Arters förekomst varierar ständigt, mer eller mindre. Därtill kommer statistiska fel i uppskattningarna, som blir större ju färre det gäller. Osäkerheten i skattning av storlek av förändringar är oftast än större än förekomst ett visst år. Vid beslut som drabbar näringsidkare så hårt borde tillförlitligheten och den statistiska signifikansen av vad som framförs som fakta sättas högt eller åtminstone utförligt diskuteras, men det görs inte. Beslut som får stora negativa konsekvenser får berörda borde bygga på information som är säker, inte förmodanden som mycket väl kan vara fel.
Förekomst och dess ändringar osäkra. Artdabanken skriver att lavskrikorna har minskat med 10 - 40 % de senaste 30 åren och beräknas f.n. uppgå till mellan 31 000 och 72 000 par (artfakta, på wikopedia är förekomsten och dess ändringar osäkrare) och bedöms enligt artdatabanken fortsatt minskande, men så långsamt att den inte längre är rödlistad. Den bästa gissningen är det värde som uppges av Skogsstyrelsen, men det finns inget starkt vetenskapligt stöd för att lavskrikorna minskat mer än 10% på 30 år.
I svensk fågeltaxering (rapport 2013) uppvisar 2011 den högsta förekomsten av lavskrika sedan uppskattningarna standardiserats 1998, knappast förenligt med en långsam nedgång sedan 1998. Det noteras: I Norrlands skogar under de senaste dryga femton åren visar den övergripande trenden över standardruttsperioden inte på några genomgående förändringar även om förekomsten hoppar med en faktor två mellan år. Kurvans detaljerade utseende med mer eller mindre markanta toppar vart tredje fjärde år är intressant. Vid direkt jämförelse finner man att topparna överensstämmer med goda år för arter som fjällvråk, hökuggla och jorduggla!
Det förefaller inte styrkt att lavskrikan nationellt minskat sedan 2009, som anförs av Skogsstyrelsen, det är en påtaglig sannolikhet att lavskrikan inte minskat alls sedan dess.
Förekomst och dess ändringar i ett litet område osäkrare än i ett stort. I det aktuella området anför Skogsstyrelsen att lavskrikan sedan 1990 minskat från 21 revir till 9 nu. Jag anser att angivna siffror är för statistiskt osäkra för att ta till intäkt att det verkligen är en minskning. Att hänvisa till observationer enstaka år, som Skogsstyrelsen gör, är knappast acceptabelt. Svängningar mellan närliggande år är större än en faktor två nationellt (svensk fågeltaxering). Givetvis är svängningarna större i mycket små områden, och dessutom är så låga tal som anges också föremål för stora variationer mellan observationstillfällen. Det åsyftade området verkar vara orimligt litet för meningsfulla tidstrendstudier, det verkar inrymma mindre än en promille av den nationella förekomsten. Det förefaller finnas lite stöd för att de ändringar över tiden i populationer i de små delar av Hälsingland, som beslutet bygger på, beror på något annat än statistisk slump. Det förefaller inte bortom rimligt tvivel att populationen omkring det aktuella området inte minskat det sista decenniet (den stora årliga variationer spelar in).
Gunnar Lindéns blogg, lavskrikan senaste inlägget (160711) om lavskrika!. Han tog upp lavskrika redan i bloggens allra första inlägg, lavskrikan står högt i kurs vid val av skäl att stoppa avverkningar! Skogsstyrelsen får en ros (taggig) för att förra gången avverkning förbjöds för att inte störa lavskrika så var det inte överklagbart, men nu går det att överklaga. Han påpekar en av konsekvenserna med lokala bedömningar, att lokala tjänstehen blir lite mer engagerade för ärenden om de näraliggande markerna och deras variationer i tid och rum i förhållande vad som händer utanför länet (för att inte tala om lokala ornitologer). Det påpekas att en annan del av Skogsstyrelsen vill ha bort lavskrikan från listan över de fåglar som speciellt skall beaktas vid tillämpning av artskyddsförordning. Hade detta verkställts skulle det inte blivit avverkningsförbud. Men samhället är ju utomordentligt konservativt när det gäller att sänka skyddsnivå! Bloggartikeln bekräftar att man inte nu kan skönja någon övre gräns av förbud i framtida tillämpning av artskyddsförordningen.
Uppvuxen skog skall dominera. Skogsstyrelsen skriver att inom lavskrikans revir får finnas högst 15% öppna ytor eller ungskog. Jag kan inte återfinna varifrån uppgiften kommer. Jag tar för givet att ”ungskog” syftar på huggningsklass B, plant- och ungskog. Det kanske blir väsentlig reduktion av avverkningar i Norrland om högst 15% öppna ytor eller ungskog skall finnas kvar efter avverkning. Nog tvivlar jag på att lavskrikan skulle vara så vanlig om den vore så habitatkrävande. Referens om lavskrikans minimi-behov och dokumentationen bakom verkar behövas! Det är möjligt uppgiften avser vissa omständigheter, som då skulle kunna motverkas genom uttagets utförande, men beslutet tycks totalt avfärda uttag av virke.
Förekomst vanlig. Arten finns i en stor del av norrländsk skog, storleksordningen uppåt hälften, försök till skattningar är mycket diffusa och varierande. Min skattning är 50000 par * 100 hektar/revir = 5 miljoner hektar, något mindre än halva Norrland. Andelen skog med lavskrikor är högre i skog över 60 år, dvs högre i slutavverkningsskog. Skulle risk för liten nedgång accepteras som orsak till avverkningsförbud skulle detta kanske kunna stoppa hälften av alla avverkningar i Norrland. Den kan knappast vara starkt specialiserad. Förekomsten har minskat, men inte oroande snabbt eller drastiskt. Den eventuella lokala minskningen är inte dramatisk.
Psykologiska effekter Skogsstyrelsens beslut känns inte rimligt. Subjektivt känner jag denna myndighetsutövning djupt oroande och inte förenlig med min rättsuppfattning. Tillämpad rätt skall helst vara förenlig med rättsuppfattning. Blir detta en allmän reaktion hos de som hanterar skog, så kommer stödet för artskydd i allmänhet att minska, med vad det innebär. Om domstolen upphäver detta avverkningsförbudsbeslut, så kan skogsbruket skönja en övre gräns för tillämpningarna och då förbättras acceptansen radikalt. För mig skulle incitamentet att intressera mig för artskyddsförordningens tillämpning försvinna. Det bidrar till polarisering att jag försöker påverka skogsbruket, men skogsbruket verkar gilla det, och verkar samtidigt för passiva och slöa i reaktionen så jag tycker det är berättigat och skogsstyrelsen direkt uppmuntrar att påpeka svagheter inför domstolsförhandlingen. Domstolar och Skogsstyrelsens handläggare förväntas att kombinera juridik med sunt förnuft!
Försiktighetsprincipen Det borde vara klarare uttryckt när och om ”försiktighetsprincipen” använts (när fakta är oklara så gissas det värde som leder till avverkningsförbud). Av riktlinjerna framgår att det skall vara större tolerans för befarad påverkan (av avverkningen) om arten inte är rödlistat eller har (nationellt?) gynnsam bevarandestatus eller inte är sällsynt. Visserligen anges det i riktlinjerna bara att försiktighetsprincipen då kan ges mindre betydelse, men jag tror riktlinjerna övertolkar ursprungstexterna.
Subjektiv formulering Uppgiften att arten inte är rödlistad formuleras subjektivt av Skogsstyrelsen och i grunden Artdatabanken som skriver ”Populationen har minskat med 10 - 40 % de senaste 30 åren, men minskningen bedöms inte ha överstigit 15 % de senaste 15-18 åren: ” Är det inte säkert att arten minskat mer än 10% på trettio år är det knappast säkert den minskat alls i slutet av perioden och framhäver man att minskningen inte överskridet 15% så insinueras en icke oväsentlig minskning, fast det knappast verkar finnas stöd för någon minskning alls. Jag noterar formuleringar som verkar valda för att underbygga ett avverkningsförbud. Det är kanske motiverat just eftersom man förstås vill motivera ett beslut, men en domstol bör vara observant på sådana formuleringar.
Det biologiska underlaget (artdatabanken) är inte tillräckligt genomarbetat för att betraktas som objektivt av domstolar. Informationen i artfakta i samband med rödlistan är en bra vägledning att ge hjälp att förbättra arter. Det har haft starkt stöd av Skogsbruket och även mig för att användas som ett redskap för detta och informationen är rimligt säker för det ändamålet. Men det ställer andra krav om informationen skall användas för att mot markägarens uttryckliga vilja pålägga restriktioner som kraftigt sänker värdet på marken eller minskar skogsbrukets konkurrenskraft och lönsamhet. Då ställs högre krav på säkerhet i statistisk mening. Sammanställningarna görs för att beskriva vad som är troligt och logiskt, men det behöver ändå inte vara sant. Moralen på artdatabanken är att hjälpa samhället att förbättra för arterna, inte att bevaka vad skogsbruket därutöver är intresserade av. Dessa fågelarter behöver utsättas för en mer kritisk granskning om konsekvenserna av det eller det verkligen blir vad som förmodas för att vara användbart i oberoende juridiska prövningar och vara trovärdigt gentemot skogsbruket. Jag har inte tänkt på hur granskade och användbara de artvisa kunskapssammanställningarna som Skogsstyrelsen sammanställt är för det ändamålet, men det har ju inte gjorts för lavskrika så det kan jag inte bedöma.
Riktlinjerna bygger på utarbetande av artvisa vägledningar, men sådana fanns inte för lavskrika. Skogsstyrelsen har producerat artvisa vägledningar för prioriterade fåglar. Dessa omfattade 65 fågelarter 160701. Dock ingår inte lavskrikan, sålunda har beslutet tillkommit utan utnyttjande av vägledningen. Detta märks genom att olika källor (artdatabanken respektive fågeltaxeringen) inte ger helt samstämmiga uppgifter och några uppgifter i beslutet kan jag överhuvudtaget inte hitta. Lavskrikan borde ha kommit tidigt bland dessa vägledningar: (1) det var det första stora beslutet efter att riktlinjerna för implementeringen av artskyddsförordnigen färdigställts; (2) en del av faktauppgifterna kan på goda grunder ifrågasättas; (3) om man tar fram vad som ter sig som ett fall där bedömningen är mycket tveksam och som tydligen är på förslag att ta bort från prioritetslistan, bör åtminstone underlaget vara bra. (4) Det fanns skäl att förvänta ett överklagande. Skogsstyrelsen välkomnar detta. Också motiv för att ta fram bästa underlag före beslutet.
Att sammanställning av kunskapsunderlag för den mest aktuella fågeln, Lavskrika, inte gjorts före omfattande beslut minskar förtroendet för Skogsstyrelsens ambitioner att utgå från bästa beslutsunderlag.
Ytterligare funderingar om lavskrikan och riktlinjerna/artskyddsförordningens konsekvenser finns på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Artsk ... ekvens.pdf
Funderingar utgående från riktlinjernas exempel på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddExempel.pdf
Dag Lindgren 160714. Detta dokument uppdateras när jag hittar skäl. Det finns på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtLavskrika.pdf

   TS
Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#400507 Lavskrikan inte "prioriterad fågel" länge till
Motivet för Skogsstyrelsens avverkningsförbud mot fem markägare troddes vara att lavskrikan stod på en lista över prioriterade fåglar.
Men lavskrikan kommer att avföras från ”bilaga 4” i höst, dvs avföras från listan av prioriterade fåglar. https://gunnarlinden.wordpress.com/2016/07/12/att-tillampa-artskyddsforordningen-utifran-lokal-bevarandestatus/#comment-167
Skogsstyrelsen har inte heller fört upp lavskrikan på sin lista över särskilt hänsynskrävande fåglar http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Projekt/Pagaende-projekt/Artskydd-i-skogen/Vagledningar-hansyn-till-faglar/
Det verkar utomordentligt oroande att Skogsstyrelsen utnyttjar möjligheten att slå till med kraft innan nedgraderingen formellt fastställts, och därigenom tydligen försöker skapa ett prejudikat att artskyddsförordningen skall tillämpas för alla fåglar, inte bara de "prioriterade". "Från fall till fall" bedömningar :???:

Senaste versionen om lavskrikan med URL:http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtLavskrika.pdf Den nyaste versionen innehåller nytt underlag för förmodad mörkning av relevant information om konsekvenserna i "riktlinjerna".
Senast redigerad av DagL mån 01 aug 2016, 23:23, redigerad totalt 1 gång.

   TS
Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#400550 DagL det är ett imponerande arbete och engagemang som du har och lägger ner.
Jag önskar och hoppas att fler skogsägare tillika klimatförbättrare engagerar sig också.

Så fortsätt det fina och viktiga jobbet ...
Du har mitt stöd....

^:)^ ^:)^ ^:)^

Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#400892 Lavskrikan inte "prioriterad fågel"
I mitt förra inlägg trodde jag Skogsstyrelsen ville avföra lavskrikan från "prioriterade fåglar", men det är tydligen redan preliminärt gjort.
http://www.skogsstyrelsen.se/Global/myndigheten/Om%20oss/Remisser/Remissversion%20Bilaga%204%20%20f%C3%B6reskrifter%20SvL.PDF Även om beslutet inte är formellt bekräftat av Skogsstyrelsens styrelse.

Det verkar således klart att Skogsstyrelsens första "skarpa" tillämpning av artskyddsförordningen avser att klargöra att reglerna gäller för SAMTLIGA fåglarter, inte bara de enligt bilaga 4 "prioriterade"!

I "bilaga 4" (enligt ovan) står: "Samtliga i Sverige vilt förekommande fågelarter omfattas av skydd enligt EU:s fågeldirektiv" " Fågeldirektivet är implementerat i svensk lagstiftning via miljöbalken och artskyddsförordningen.
I denna bilaga anges de prioriterade fågelarter" "Prioriterade fågelarter är arter vars nationella och internationella bevarandestatus är sådan att särskilda bedömningar kan vara aktuella i samband med skogsbruksåtgärder."

Vad jag förstår innebär formuleringarna att det är möjligt att förbjuda avverkning även om en art inte står i bilaga 4 eller är prioriterad. Vederbörande tjänstehen avgör från fall till fall. I lavskrikfallet har LRF fört ärendet till domstol och om avverkningsförbudet står sig i domstolsprövningen finns det ett prejudikat på att en fågelart inte behöver vara upptagen i bilaga 4 för att motivera omfattande avverkningsförbud, vilket blir en värdefull vägledning för framtida fall till fall bedömningar, Men det är inte uteslutet att domstolen underkänner argumenteringen i lavskrikefallet, det får vi väl reda på om något år.

Har frågat några i lavskrikebeslutet involverade på Skogsstyrelsen och svaren pekar på att de tycker det är motiverat med omfattande avverkningsförbud även för icke prioriterade arter.

Kanske inte heller det preliminära beslutet att ta bort lavskrika från bilaga 4 blir ett slutligt beslut. Man kan anta att lavskrikebeslutet ger upphov till påtryckningar att låta lavskrikan vara kvar där.

Detta i rött är en utvidgning efter Sweden-Viking följande kommentar
Senast redigerad av DagL mån 01 aug 2016, 23:36, redigerad totalt 2 gånger.

   TS
Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#400894 Men HERREGUD!!!
Det kan aldrig vara meningen att artskyddet ska gälla för alla fåglar???
Var är våra myndigheter på väg ......
Verkar helt sanslöst fel....!!!

Skogsproduktions målet ska ju vara jämnställd minst!!!

Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#401407 De risker skogsbruket utsätter arter för har överdrivits vid tidigare tillfällen!
Med otillräcklig kunskap om relevant forskning basunerade naturskyddet ut: ”Stoppa det oansvariga skogsbruket som hotar blåbären i våra södra skogar.https://www.facebook.com/naturbrukarna/posts/1183926574983217 Detta grovt missvisande budskap om såväl skogsbruk som blåbär gav inspiration till en bok om blåbären i skogen! Mer vetenskaplig analys rörande blåbärsförekomsten har utförts av Hans-Örjan Norhstedt http://hans-orjan.blogspot.se/search?q=bl%C3%A5b%C3%A4r (tidigare SkogForsk naturvårdsexpert).
Skogsstyrelsen borde betänka att de riskerar en liknande dom av eftervärlden, om de i kaxiga självsäkra ordalag på relativt svagt underlag genomtrumfar en död hand över skogsbruksenheter för att de stör av lavskrikor! Bättre att satsa på säkrare kort och hålla insatserna lägre!

   TS
Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#401413 Nu är jag ingen fågelmänniska...
Men jag tycker jag ser mer skogsfågel, ugglor och rovfågek nu än för 10-15 år sedan...ochdå bor jag granne med bolagsskog som är hårt driven...

Användarvisningsbild

Re: Konsekvensbedömning av artskyddet?

 
#401466 Andra funderingar som dyker upp...
Vad händer med älgar, rådjur, rovfåglar om vi inte får göra föryngringsytor?

Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).
Liknande Trådar
TitelStatistikSenaste svaret
Artskyddet och den svenska skogsbruksmodellen av Sweden-viking - tis 16 aug 2016, 23:24
i Skogsmiljö och Trädlära
8 svar
1426 läst
av DagL     
mån 28 nov 2016, 14:33
Artskyddet behöver hanteras med sunt bondförnuft av Sweden-viking - lör 14 maj 2016, 12:16
i Skogsmiljö och Trädlära

12
27 svar
3680 läst
av Niking     
lör 17 sep 2016, 00:20
Annonser