Är sågarna bättre nu?

Ett litet inlägg från en som inte var äldre än att man fick det hett om öronen när jag snodde farsans 42special för 20 år sedan. Sångarna har bättre prestanda i förhållande till vikt i dag samt utbudet känns som större (fler motorstorlekar att välja mellan) sen är dom väl mer service vänliga med snabb fästen etc.

Jo de där snäppfästena till toppkäpan är ju underbara mot vad skruvarna är .

Det återstår ju att se hur många av dagens sågar som snurrar om 15-20 år...

Om inte annat så lär det inte finnas några reservdelar att tillgå.

Nu har det skrivits mycket om själva sågerna, men va med skärutrustningen för 20-30år tilbaka??
Har kedjor/svärd endrast mycket under denna tiden??
Om svaret er ja, så bordet ju det spela en stor roll för produktionen.

Skärutrústningen är aldrig bättre än den som filar. Det enda riktiga framsteget är alkylatbensinen!

Ja, det er ju riktig, men inga nya matrial i tänder eller andra saker som gör at skärpan och hållbarheten er bättre överlag???

Knappast. Vi filade våra ,325 kedjor vassa på 70-talet också. Så kommer tillverkarna ibland och påstår att de har uppfunnit något revolutionerande. Men en gris är alltid en gris.
Utvecklingen är ju sån att yrkesanvändningen nästan försvunnit och hobbyanvändningen exploderat. Det är inget som gynnar bra grejor.

Jag upplever stor skillnad, farsan har ett 242xp, visst ett bra och smidigt såg, men ska jag gå och hugga så väljer jag hellre ett 550xp, upplever den smidigare och rappare.

Nu har jag inte kört direkt jättemycket. jag kör bara med 560xpg och 339 i gallring.

En spritt ny går säkert bättre än en 20 år gammal. Så länge den verkligen är ny.

Tycker att sågarna idag verkligen är driftsäkra, man behöver aldrig skruva i förgasaren och de startar alltid på andra eller tredje rycket. Dock tycker jag att sågarna förr hade mer effekt, kanske beror det på bränslet men åtminstone upplevdes de rappare vid kvistning.

Troligen är det bullerbegränsningar som gör dagens sågar tröttare. Men visst var det ett evinnerligt förgasarskruvande förr. Tändstiften var nog sämre också. De spökar aldrig nu.

Tvivlar om det var någon större skillnad.
Kommer ihåg 1964 hugger helstam som skall kvistas till 90% sågen en partner R-14 efter vad jag kommer ihåg var det sämre kedjor då.
Har inget minne att sågen strejkade för något större fel.
Hörselskydd och huggarkläder fanns inte vad jag kommer ihåg.
Fällde och bearbetade ca 200 stam om dagen, det blev en del motorsågstimmar per dag.

Visst har sågarna blivit mer eller mindre bättre på olika områden, men kanske ändå främst ur användarperspektiv.

Tekniskt betydande för mindre krångel och underhåll hos användaren var införandet av brytarlöst kondensatortändsystem. Automatisk inställning av bränsleluftblandningen är väl nästa, men har inte samma dignitet av bred användarnytta, men minskar säkert antalet skurna sågmotorer i det långa loppet.

Plastmaterialets intåg medför att sågen blivit lättare och smidigare. Fast miljöaspekter har nog försämrat motoregenskaperna, såsom friskluftsmotorerna och ljuddämparkraven. På sin höjd, vek ju 60-talets skogsarbetare ned öronlapparna på pälsmössan, när han skulle till att såga. Sågskydd i high-tech material i skor och byxor, är ju även det viktiga framsteg tagna.

Ur användarperspektiv har nya kedjetyper kommit som ger lägre vibrationer, alkylatbränslet och syntetoljor med låg inblandningsprocent en sundare miljö för piloten. Alkylatbensinen med dess lägre halt av skadliga lösningsmedel, har lägre energiinnehåll än det blyade högoktaniga "raketbränsle" som tidigare fanns i pumparna.

Den mekaniska hållbarheten hos motorsågarna ställs mot kraven på vikt och hanterlighet. Personligen väljer jag då en såg ur Husqvarnas/Jonsereds modellprogram för optimal produktivitet och samtidigt enklare att meka med i fält. Å andra sidan verkar tysk gedigenhet prägla Stihls och Dolmars sågar i det professionella segmentet, på bekostnad av smidighet, vikt och därför produktivitet. Upplever också att Stihls röj- och motorsågar kräver mer av användaren för att meka med själv. Kan ju vara så att vanans makt är stor, att Partner/Jonsered/Husqvarna har vi mekat själva, medan Stihl har vi lämnat in då behov uppkommit.

Kör också med 242 xpg som många andra,men favoriten är ändå Partner 5000 H.Använder den i bland,händer att folk kommer o frågar vad i helsike man kör med.Den ylar så man får ståpäls vid kvistning ,enda minuset är väl vikten men jag kommer aldrig att låta den dö så länge det går att hitta grejor till den