Test Husqvarna 254xpg (Trimmad och otrimmad)
av Sågomanen tor 19 jan 2017, 23:36
Efter ett par tester av nya motorsågar berättar jag nu om upplevelsen av en gammal kämpe. Eftersom jag är svag för Husqvarnas sågar med början från 2-serien så har jag bestämt mig för att äga och pröva på de flesta i modellserien.
Jag börjar med 254xpg. På Naturbruksgymnasiet i början på 90-talet var standardsågen 242xpg. Vi använde dem hela säsongerna till både gallring och slutavverkning, det sistnämnda var något som ställde lite krav på teknik och finess. Vid en slutavverkning var det en medstudent som hade med sig något extra - en 254xpg!
Jag minns ännu hur alla tittade på sågen och blev smått avundsjuka på hur man kunde få ta med sig en större såg hemifrån och bli vassast i skogen. En stund i alla fall, till en annan medstudent några veckor senare tog med sig en 272xpg. Men det är en annan historia som jag får återkomma till.
När vi gått ut på våra lotter i skogen hinner jag höra hur det morrar lite extra en bit bort i skogen innan hjälmen åker på, den som ändå....
Förra året blev det en begagnad 254. Den hade hängt med en del men gick kanon i motorn. Jag röjde lite träd kring en bäck och tränade ryggen med den på sly övertygad om överkapaciteten i effekt. Men strax blåste ett par gamla oxlar ned och den fick bita i dem. Det gick som varma knivar i smör med den gamla 1,5mm 0,325 kedjan.
254 var en vass såg för sin tid och beroende på vad man jämför den med så står den sig fortfarande bra. Den var emellan 242 och 262. Efterföljaren är väl närmast 357xpg som har 0,2 - 0,3hk mer och väger faktiskt 2hg mer än 254 som väger 5,4kg. Som i förra jämförelsen mellan 543xpg och 242xpg så har inte sågutvecklingen rusat framåt i alla avseenden. Tittar vi på nästa modellserie, 5-serien, så blir jämförelsen mot 560xpg lite skev eftersom 560 är på nästan 60cc. Jämför man mot 550xpg blir den närmast för liten i kubik varför 254 egentligen ligger emellan dessa sågar.
254 tillhör forntiden. Det innebär bl a avsaknad av katalysator och pumpblåsa samt lite mer vibrationer. Som vanligt är jag både lite miljöbov och råbarkad så jag uppskattar den rena effekten och känner inte av vibrationerna. Lättstartad har just detta exemplar varit trots avsaknad av pumpblåsan och eftersom det ingen finns från början så har den heller inte kunnat torka eller spricka, bra va?
Tyvärr lider jag av en obotlig sjukdom som heter effektnarkomani. Det innebär att jag ofta vill se vad mer man kan kräma ut av en motor. Så blev det nu också. Jag lät en icke okänd Husqvarna trimmare i södra Småland trimma 254:an. Det byggdes nytt utblås porta lite mer. Nu fick jag en rolig såg som kändes nästan som en 272:a. Riktigt bra vrid och ännu lite mera varv. Det kostade ca 2 000:- i pengar och ca 2m/s i vibrationer och 20db i ökat ljud. Värt det? Ja - om man gillar effekt och är ganska okänslig för ljud och vibrationer.
Nu är jag inte ute efter att hylla allt det gamla eftersom man kan bli trött på toppkåpan som sitter fast med några skruvar istället för clips som på nyare sågar och de nya tanklocken är klart trevligare att jobba med. Kedjespännig på sidan likaså. Mitt ex har dekompressionsventil vilket underlättar start en del då konstruktionen från början inte är någon s k kärringstart. Det sågen däremot är kan sammanfattas med kvalitativ och stryktålig.
Den har dessutom det där gamla Husqvarna ljudet som är lite metalliskt klingande på tomgång och med en rå underton. Ni som prövat vet. Den går klockrent direkt från start och har blixtsnabb respons på gasen. Ingen halvtaskig autotune som krånglar
Vad kan man använda sågen till idag då? Allt, ja faktiskt är det en extrem allroundsåg men som vanligt är allround sällan bäst på något enskilt och det är väl lite så det är även med 254. Den funkar bra att kvista med 13 tums svärd på och gallra med. Lägger man på 16 tums svärd kör man slutavverkning utan problem. Är man kritisk kan man påstå att sågen är lite tung och klumpig och då har man rätt i sak men det har man med alla effektstarka sågar om tillverkaren valt andra tillverkningsmaterial än plast.
Vill jag fortsätta äga en 254xpg? Oja, gärna! När man kör den flyttas man tillbaka 25 år i tiden och tänker på hur allt var förr...
Jag börjar med 254xpg. På Naturbruksgymnasiet i början på 90-talet var standardsågen 242xpg. Vi använde dem hela säsongerna till både gallring och slutavverkning, det sistnämnda var något som ställde lite krav på teknik och finess. Vid en slutavverkning var det en medstudent som hade med sig något extra - en 254xpg!
Jag minns ännu hur alla tittade på sågen och blev smått avundsjuka på hur man kunde få ta med sig en större såg hemifrån och bli vassast i skogen. En stund i alla fall, till en annan medstudent några veckor senare tog med sig en 272xpg. Men det är en annan historia som jag får återkomma till.
När vi gått ut på våra lotter i skogen hinner jag höra hur det morrar lite extra en bit bort i skogen innan hjälmen åker på, den som ändå....
Förra året blev det en begagnad 254. Den hade hängt med en del men gick kanon i motorn. Jag röjde lite träd kring en bäck och tränade ryggen med den på sly övertygad om överkapaciteten i effekt. Men strax blåste ett par gamla oxlar ned och den fick bita i dem. Det gick som varma knivar i smör med den gamla 1,5mm 0,325 kedjan.
254 var en vass såg för sin tid och beroende på vad man jämför den med så står den sig fortfarande bra. Den var emellan 242 och 262. Efterföljaren är väl närmast 357xpg som har 0,2 - 0,3hk mer och väger faktiskt 2hg mer än 254 som väger 5,4kg. Som i förra jämförelsen mellan 543xpg och 242xpg så har inte sågutvecklingen rusat framåt i alla avseenden. Tittar vi på nästa modellserie, 5-serien, så blir jämförelsen mot 560xpg lite skev eftersom 560 är på nästan 60cc. Jämför man mot 550xpg blir den närmast för liten i kubik varför 254 egentligen ligger emellan dessa sågar.
254 tillhör forntiden. Det innebär bl a avsaknad av katalysator och pumpblåsa samt lite mer vibrationer. Som vanligt är jag både lite miljöbov och råbarkad så jag uppskattar den rena effekten och känner inte av vibrationerna. Lättstartad har just detta exemplar varit trots avsaknad av pumpblåsan och eftersom det ingen finns från början så har den heller inte kunnat torka eller spricka, bra va?
Tyvärr lider jag av en obotlig sjukdom som heter effektnarkomani. Det innebär att jag ofta vill se vad mer man kan kräma ut av en motor. Så blev det nu också. Jag lät en icke okänd Husqvarna trimmare i södra Småland trimma 254:an. Det byggdes nytt utblås porta lite mer. Nu fick jag en rolig såg som kändes nästan som en 272:a. Riktigt bra vrid och ännu lite mera varv. Det kostade ca 2 000:- i pengar och ca 2m/s i vibrationer och 20db i ökat ljud. Värt det? Ja - om man gillar effekt och är ganska okänslig för ljud och vibrationer.
Nu är jag inte ute efter att hylla allt det gamla eftersom man kan bli trött på toppkåpan som sitter fast med några skruvar istället för clips som på nyare sågar och de nya tanklocken är klart trevligare att jobba med. Kedjespännig på sidan likaså. Mitt ex har dekompressionsventil vilket underlättar start en del då konstruktionen från början inte är någon s k kärringstart. Det sågen däremot är kan sammanfattas med kvalitativ och stryktålig.
Den har dessutom det där gamla Husqvarna ljudet som är lite metalliskt klingande på tomgång och med en rå underton. Ni som prövat vet. Den går klockrent direkt från start och har blixtsnabb respons på gasen. Ingen halvtaskig autotune som krånglar
Vad kan man använda sågen till idag då? Allt, ja faktiskt är det en extrem allroundsåg men som vanligt är allround sällan bäst på något enskilt och det är väl lite så det är även med 254. Den funkar bra att kvista med 13 tums svärd på och gallra med. Lägger man på 16 tums svärd kör man slutavverkning utan problem. Är man kritisk kan man påstå att sågen är lite tung och klumpig och då har man rätt i sak men det har man med alla effektstarka sågar om tillverkaren valt andra tillverkningsmaterial än plast.
Vill jag fortsätta äga en 254xpg? Oja, gärna! När man kör den flyttas man tillbaka 25 år i tiden och tänker på hur allt var förr...
6 kommentarer | Läst 6970 ggr