En ny framtid

Det har ju hänt rätt många gånger genom åren här att nån av oss kläckt ur sig att "nu får det va nog, vi flyttar", när snön legat meterdjup och temperaturen runt minus 30. Och det har ju aldrig legat nåt allvar bakom, ingen av oss har tänkt en seriös tanke på att flytta.

För nån vecka när vi pratade om den kommande vintern så sa nån av oss, på sedvanligt sätt, "Vi flyttar till Skåne!". Skillnaden var att tanken slog rot i oss båda, utan att vi egentligen visste om det. Vi kom på det nån dag senare att vi båda två gick och funderade på om det inte är en bra idé att flytta dit. Har väl nämnt att jag tänker gå i pension nästa vinter, när jag blir 63. Och det är ju där som en annan stor skillnad ligger, hittills har ju jag varit bunden av jobbet här, men från den dagen så finns det faktiskt inget som hindrar oss att bo var som helst.

Har ju faktiskt hävdat och trott på det själv att jag är väl acklimatiserad i Norrlandsvintern, har troligtvis förträngt andra tankar, eftersom nödvändigheten att bo kvar har gjort det svårt att acceptera nåt annat. Och inte har det varit så att vi vantrivts här, även om vintern ibland känts alldeles för snörik, mörk, lång och kall, men det sydsvenska gråslasket har på avstånd förefallit måttligt lockande.

Det hör till saken att vi båda har släkt och vänner, framför allt i nordöstra Skåne och i Blekinge. Och därnere finns det som jag nog alltid saknat mest häruppe, en lång och någorlunda varm och behaglig vår, som börjar i mars och övergår i sommar i slutet på maj. Det ör inte kul att höra folk prata om vitsippor och starar när snön ligger meterdjup.

Så nu är det fastlagt, vårt mål är att flytta till nordöstra Skåne. Det är inte längre en lös fundering, det är en definitiv och fullständigt övertygelse. Det är förstås mycket som skall gå i lås, vi måste sälja här till ett vettigt pris och hitta ett lämpligt boställe därnere, också till ett vettigt pris fast helst åt andra hållet. Och flyttningen sen, efter 23 år på ett boställe så har man hunnit skaffa ett och annat, men det känns inte längre som ett hinder utan som en utmaning.

Så sörlänningarna skall flytta hem. Inte till de gamla hemtrakterna som varit Värnamo- respektive Karlshamnstrakten för mig och Gunilla. Att återvända till precis den trakt man kommer från känns inte lockande för någon av oss, så det blir ett nytt landskap där ingen av oss bott tidigare, någonstans i nordöstra Skåne, inte för nära kusten, inte på slätten utan där det finns skog omkring. Behöver inte vara de djupa granskogarna, men att leva utan skog i närheten är inte riktigt möjligt.

Nåväl, det är över ett år kvar, nästa höst börjar det väl bli dags att spana bostäder. Skall ju erkännas att vi varit inne och fluktat lite för att få en liten idé om utbud och priser. Nu går livet vidare, inget har hänt till det yttre, men inom oss har livet tagit en helt ny vändning. Rent praktiskt innebär det att det nu är investeringsstopp på fastigheten, dom fem gruslassen som kom idag var nödvändiga, men det var nog den sista större kostnad som blir nedlagd om inget nödvändigt går sönder.

Tjugotre år är en rätt lång tid och det blir inte helt smärtfritt att rycka upp rötterna här. Samtidigt känns det just nu som ett riktigt lyft för själen att ha fått ett nytt mål att sträva mot, en nytändning inför en kommande nystart i livet.