En Citroën Xantia har kommit hem
av totte ons 08 okt 2014, 20:41
Som meddelats tidigare har jag blivit ägare till en mörkblå Xantia 2 liters kombi från 97, med 18400 på mätaren.
Fick registreringsbeviset i fredags, ordnade försäkring och påställning i måndags och bokade tid på bilprovningen i Vä onsdag kl 15.30 samt kontaktade säljaren och min vän Olle.
Jag for alltså idag, onsdag, strax efter tio, hämtade upp Olle i Vä och så marschade vi raskt iväg till Vambåsa där vi var en stund före tolv. Nu var det ju så att de däck som satt på inte var särdeles dugliga, risk för körförbud. Detta löstes genom att Olle lånat ut fyra hjul som just nu sitter på bilen, tills jag hunnit skaffa friska galoscher. Den hedervärde säljaren hade redan dukat med domkraft och mutterdragare när vi kom, så det var raskt ordnat. Sen hemfärd, efter att vi intagit en utmärkt lunch på Blå Bistro i Listerby, raggmunk med stekt fläsk.
Det som var klart från början var att vindrutan knappast skulle passera och att styrningen kärvade, vill inte gå tillbaka. Motorn går mycket fint, drar bra från botten och känns väldigt pigg och trevlig. Jag konstaterade att jag nog inte kommer att sakna den råstarka Renault-dieseln så mycket som jag har trott.
Vi anlände till Vä, åkte hem till Olle och där kollade vi om det gick att få lös det löstagbara draget. Sannerligen, det gick ganska enkelt och så fick det sig en uppsmörjning med aluminiumpasta. Så fikade vi eftersom det var bra stund kvar till besiktningstiden. Så dags för den spännande stunden. Fyra anmärkningar blev det.
Vindrutan sprucken
Vänster undre spindelled glapp
Styrningen är trög och återgår inte
Parkeringslykta fram
Styrningen verkar vara knuten ovanför styrväxeln som kärvar. När vi kört hem bilen till mitt så duschade jag knuten ordentligt med WD40. Körde sen hem Olle till Vä och redan efter denna första behandling kändes styrningen betydligt mindre kärv. Så det ordnar sig nog med det.
Vindrutan skall bytas, liksom spindellederna, byter båda. Även kamrem skall inköpas och bytas innan bilen får börja gå i bruk. Fyllning av gasklockorna till fjädringen kommer nog att krävas, den rätta svävande känslan finns inte riktigt, känns lite stum och det brukar betyda att klockorna behöver fyllas.
Ser riktigt fin ut invändigt, en liten ljus fläck på passagerarstolen annars inget.
Motorrummet skäms inte för sig
Så var det rosten på bakskärmarna
Här bubblar det under lacken på nån kvadratdm. Lite att svetsa och snygga till alltså. Under är ett par bromsrör som behöver behandlas och rostskyddas liksom balken för bakvagnsupphängningen och infästningsjärnen för draget. En allmän rostskydsbehandling under och i hålrummen är behövlig.
För tretusen kronor så får man nog säga att det är en prisvärd bil. Med lite omsorg och lagning av rost så kan det bli en ypperlig bruksbil.
Så snart den är klar som bruksfordon så skall Dieselnutte putsas upp och säljas, den är för ögonblicket ganska sunkig, bilvård har inte stått högst på att göra-listan de senaste månaderna.
Underättelser följer efter hand som fordonet omvandlas till gott bruksskick.
Fick registreringsbeviset i fredags, ordnade försäkring och påställning i måndags och bokade tid på bilprovningen i Vä onsdag kl 15.30 samt kontaktade säljaren och min vän Olle.
Jag for alltså idag, onsdag, strax efter tio, hämtade upp Olle i Vä och så marschade vi raskt iväg till Vambåsa där vi var en stund före tolv. Nu var det ju så att de däck som satt på inte var särdeles dugliga, risk för körförbud. Detta löstes genom att Olle lånat ut fyra hjul som just nu sitter på bilen, tills jag hunnit skaffa friska galoscher. Den hedervärde säljaren hade redan dukat med domkraft och mutterdragare när vi kom, så det var raskt ordnat. Sen hemfärd, efter att vi intagit en utmärkt lunch på Blå Bistro i Listerby, raggmunk med stekt fläsk.
Det som var klart från början var att vindrutan knappast skulle passera och att styrningen kärvade, vill inte gå tillbaka. Motorn går mycket fint, drar bra från botten och känns väldigt pigg och trevlig. Jag konstaterade att jag nog inte kommer att sakna den råstarka Renault-dieseln så mycket som jag har trott.
Vi anlände till Vä, åkte hem till Olle och där kollade vi om det gick att få lös det löstagbara draget. Sannerligen, det gick ganska enkelt och så fick det sig en uppsmörjning med aluminiumpasta. Så fikade vi eftersom det var bra stund kvar till besiktningstiden. Så dags för den spännande stunden. Fyra anmärkningar blev det.
Vindrutan sprucken
Vänster undre spindelled glapp
Styrningen är trög och återgår inte
Parkeringslykta fram
Styrningen verkar vara knuten ovanför styrväxeln som kärvar. När vi kört hem bilen till mitt så duschade jag knuten ordentligt med WD40. Körde sen hem Olle till Vä och redan efter denna första behandling kändes styrningen betydligt mindre kärv. Så det ordnar sig nog med det.
Vindrutan skall bytas, liksom spindellederna, byter båda. Även kamrem skall inköpas och bytas innan bilen får börja gå i bruk. Fyllning av gasklockorna till fjädringen kommer nog att krävas, den rätta svävande känslan finns inte riktigt, känns lite stum och det brukar betyda att klockorna behöver fyllas.
Ser riktigt fin ut invändigt, en liten ljus fläck på passagerarstolen annars inget.
Motorrummet skäms inte för sig
Så var det rosten på bakskärmarna
Här bubblar det under lacken på nån kvadratdm. Lite att svetsa och snygga till alltså. Under är ett par bromsrör som behöver behandlas och rostskyddas liksom balken för bakvagnsupphängningen och infästningsjärnen för draget. En allmän rostskydsbehandling under och i hålrummen är behövlig.
För tretusen kronor så får man nog säga att det är en prisvärd bil. Med lite omsorg och lagning av rost så kan det bli en ypperlig bruksbil.
Så snart den är klar som bruksfordon så skall Dieselnutte putsas upp och säljas, den är för ögonblicket ganska sunkig, bilvård har inte stått högst på att göra-listan de senaste månaderna.
Underättelser följer efter hand som fordonet omvandlas till gott bruksskick.
18 kommentarer | Läst 7655 ggr
