Norgeresan del 2
av totte tor 21 jul 2016, 19:54
Första delen slutade när vi just hade anlänt till Selbu, trötta och smågriniga efter en mycket lång dag och dito resa. Men nu är det ny dag, vi har hunnit sova hyggligt länge, fått ordentligt med frukost och framför allt kaffe och så skall vi ju köra motorsåg. Så upp i bilarna och skumpa oss iväg ner i dalen till Selbustrand som byn heter där vi höll till. Ligger på norra stranden av Selbusjön. Selbu är en kommun, själva orten Selbu är ganska liten och ligger på södra sidan av sjön.
En bildkavalkad från träffen.
Ola kör sin dubbel-Husqvarna, två Hva 77 ihopmonterade och inte helt original för övrigt. Det sågar på ordentligt.
Stor och liten. Ola har fått tag i en Stihl Contra på 106 cc och Johan dundrar på med en Homelite XL-Mini på runt 35. Jo, Contran vann, men den där XL-Mini har aldrig fått veta hur liten den är, den är som en terrier som alltid försöker klå upp de stora vovvarna och ibland nästan lyckas med det.
Jonna dotter till Jan från Tyskland räds inte en stor, tung Dolmar.
Det skall vara mycket olja i Dolmar KMS4, med wankelmotor.
Erik Foss har denna fina lättviktare som Matti provkör.
Större delen av gänget (foto Anette):
Carsten och Jan (Tyskland), Oddvar och Erik (Norge), Matti (Finland), Jonna (Jans dotter), Magnus och Tim
Främre raden: Carstens son som jag glömt namnet på, undertecknad, Filip, Johan och Ola.
Anette, Karolina, Inger Lise och Jocke saknas på bilden.
Vädret var inte hundra procent, någon skur kom det men inte så vi hann bli vidare våta, så det var fullt acceptabelt. Mycket motorsåg körde vi, jag hade med mina två högsta favoriter Jonsered 621 och Homelite ZIP-6. Så bytte vi och körde varandras en hel del, så det var lika kul som vanligt på såna här träffar.
Vid tretiden så var det ganska tomt på besökare så då packade vi ihop och masade oss ut till stugan igen. Vi var väl försedda med sånt som kan grillas och tillbehör samt goda drycker av skiftande slag och procent.
Grillning pågår. Det var lite småregnigt stundtals på kvällen, men inte värre än att grillningen funkade bra och grillmästaren Ola inte blev särskilt blöt.
Min stora roll i matlaget under resan var kaffekokare. Ack, dessa moderna människor med sina kaffebryggare kan ju inte laga till kokkaffe, och det var vad som var tillgängligt både hos Jocke och i stugan i Norge. Så jag, som är väl utbildad inom det området, fick ta hand om den detaljen.
Här ser ni en rejäl norsk kaffekokare. Notera att stugan hade el trots sitt avlägsna läge, något som nog förklaras av radaranläggningen på berget invid.
Humöret var på topp under kvällen. Johan:
Anette och Magnus
Huset var på bottenvåningen ett stort kök och en enda stor sal. Övervåningen var indelad i fyra rum, inredda med våningssängar, alltså en typisk förläggning.
Med tanke på gårdagskvällen så var vi inte så enormt tidigt uppe på söndagen, men vid halvtiotiden var vi i alla fall iväg. Oddvar och Inger Lise körde nedåt Norge igen och de bägge tyska ekipagen hade farit lite tidigare så det var Johans Mercedes med Johan, Karro, Jocke och jag och så Magnus med familj i deras bil.
Den första vi mötte på vägen var denna:
Vi körde nu söderut från Selbu, väg 705 som går från Trondheim ner till Brekken, varifrån man åker in i Sverige vid Funäsdalen. Denna väg är också mycket vacker och sevärd, första milen går den i en dal som bara blir trängre hela tiden tills man nästan åker i en klyfta. Sen bär det upp på fjället upp mot tusenmetersnivån innan man kommer ut på mellanriksvägen vid Brekken.
Vi hade blivit varnade innan resan att norska tullen kan vara ganska kinkig med vad man får ta in och ut och att vi skulle dokumentera noga alla sågar innan vi for in för att det inte skulle bli något problem att få ut dom igen. Men inte såg vi till några tullare, det var bara att åka, först in nere i Värmland och sen här ut mot Funäsdalen.
Efter matrast på en pizzeria i Funäsdalen tog vi sen av i Tännäs ner mot Särna, också en vacker väg i närapå fjällnatur. Där passerar man Sveriges högst belägna by, Högvålen. Så vidare ner över Älvdalen, Mora, Malung och över till Stöllet i Värmland och till sist hem till Jocke igen.
Jag körde sträckan från Selbu ner till Mora så jag har inte några egna bilder från den resan men jag har snott några från Mange:
Med tanke på alla mil vi åkt och att det nu hade kommit till den punkt på resan där man mest vill hem igen, så var det ett rätt trött och glåmigt gäng som tog in på hotell Jocke. Två ganska trötta figurer, Magnus och Ola:
Här återförenades vi med tyskarna och Ola som åkte med dem. Vi hade en hel del mat kvar sen grillfesten i Selbu och det mesta gick åt denna kväll. Men efter en ordentlig natts sömn så var vi redo för sista etappen hem. De två tyska bilarna åkte lite tidigare väster om Vänern ned till Olas ställe i Halland. Vi tog i stort sett samma vägar som på uppresan, frånsett att vi nu tog E4 från Jönköping till Värnamo och vidare till Växjö. En bild från Vänerns strand hann det bli.
Så kom vi till Johan och Karros ställe och lastade över våra grejor från deras släp till mitt, som stått där sen avresan. Återigen packade vi in oss fem i den Mattissonska Renaulten och for de sista milen hem.
Här har vi Magnus som verkar vara glad över att snart vara hemma igen.
Det var en mycket fin resa genom fantastiska landskap. Så är vi ju ett väl sammansvetsat gäng som nästan alltid har kul tillsammans och som klarar av stunder med trötthet, sjunkande blodsocker och annat som sänker humöret utan att bli ovänner eller ens gräla. Mestadels var stämningen på topp i bilarna och trots trasslet med arrangemanget så blev ju träffen däruppe riktigt lyckad.
Så slutsatsen är att det var en resa som var mycket väl värd ansträngningen. Men nu känns det som att den gamla klyschan "borta bra men hemma bäst" har sin giltighet. Det är nog så att för att riktigt uppskatta det man har så är det inte så dumt att resa bort ibland. Kan man då göra det i så fina trakter och tillsammans med så goda vänner så kan det bara inte bli så mycket bättre.
En bildkavalkad från träffen.
Ola kör sin dubbel-Husqvarna, två Hva 77 ihopmonterade och inte helt original för övrigt. Det sågar på ordentligt.
Stor och liten. Ola har fått tag i en Stihl Contra på 106 cc och Johan dundrar på med en Homelite XL-Mini på runt 35. Jo, Contran vann, men den där XL-Mini har aldrig fått veta hur liten den är, den är som en terrier som alltid försöker klå upp de stora vovvarna och ibland nästan lyckas med det.
Jonna dotter till Jan från Tyskland räds inte en stor, tung Dolmar.
Det skall vara mycket olja i Dolmar KMS4, med wankelmotor.
Erik Foss har denna fina lättviktare som Matti provkör.
Större delen av gänget (foto Anette):
Carsten och Jan (Tyskland), Oddvar och Erik (Norge), Matti (Finland), Jonna (Jans dotter), Magnus och Tim
Främre raden: Carstens son som jag glömt namnet på, undertecknad, Filip, Johan och Ola.
Anette, Karolina, Inger Lise och Jocke saknas på bilden.
Vädret var inte hundra procent, någon skur kom det men inte så vi hann bli vidare våta, så det var fullt acceptabelt. Mycket motorsåg körde vi, jag hade med mina två högsta favoriter Jonsered 621 och Homelite ZIP-6. Så bytte vi och körde varandras en hel del, så det var lika kul som vanligt på såna här träffar.
Vid tretiden så var det ganska tomt på besökare så då packade vi ihop och masade oss ut till stugan igen. Vi var väl försedda med sånt som kan grillas och tillbehör samt goda drycker av skiftande slag och procent.
Grillning pågår. Det var lite småregnigt stundtals på kvällen, men inte värre än att grillningen funkade bra och grillmästaren Ola inte blev särskilt blöt.
Min stora roll i matlaget under resan var kaffekokare. Ack, dessa moderna människor med sina kaffebryggare kan ju inte laga till kokkaffe, och det var vad som var tillgängligt både hos Jocke och i stugan i Norge. Så jag, som är väl utbildad inom det området, fick ta hand om den detaljen.
Här ser ni en rejäl norsk kaffekokare. Notera att stugan hade el trots sitt avlägsna läge, något som nog förklaras av radaranläggningen på berget invid.
Humöret var på topp under kvällen. Johan:
Anette och Magnus
Huset var på bottenvåningen ett stort kök och en enda stor sal. Övervåningen var indelad i fyra rum, inredda med våningssängar, alltså en typisk förläggning.
Med tanke på gårdagskvällen så var vi inte så enormt tidigt uppe på söndagen, men vid halvtiotiden var vi i alla fall iväg. Oddvar och Inger Lise körde nedåt Norge igen och de bägge tyska ekipagen hade farit lite tidigare så det var Johans Mercedes med Johan, Karro, Jocke och jag och så Magnus med familj i deras bil.
Den första vi mötte på vägen var denna:
Vi körde nu söderut från Selbu, väg 705 som går från Trondheim ner till Brekken, varifrån man åker in i Sverige vid Funäsdalen. Denna väg är också mycket vacker och sevärd, första milen går den i en dal som bara blir trängre hela tiden tills man nästan åker i en klyfta. Sen bär det upp på fjället upp mot tusenmetersnivån innan man kommer ut på mellanriksvägen vid Brekken.
Vi hade blivit varnade innan resan att norska tullen kan vara ganska kinkig med vad man får ta in och ut och att vi skulle dokumentera noga alla sågar innan vi for in för att det inte skulle bli något problem att få ut dom igen. Men inte såg vi till några tullare, det var bara att åka, först in nere i Värmland och sen här ut mot Funäsdalen.
Efter matrast på en pizzeria i Funäsdalen tog vi sen av i Tännäs ner mot Särna, också en vacker väg i närapå fjällnatur. Där passerar man Sveriges högst belägna by, Högvålen. Så vidare ner över Älvdalen, Mora, Malung och över till Stöllet i Värmland och till sist hem till Jocke igen.
Jag körde sträckan från Selbu ner till Mora så jag har inte några egna bilder från den resan men jag har snott några från Mange:
Med tanke på alla mil vi åkt och att det nu hade kommit till den punkt på resan där man mest vill hem igen, så var det ett rätt trött och glåmigt gäng som tog in på hotell Jocke. Två ganska trötta figurer, Magnus och Ola:
Här återförenades vi med tyskarna och Ola som åkte med dem. Vi hade en hel del mat kvar sen grillfesten i Selbu och det mesta gick åt denna kväll. Men efter en ordentlig natts sömn så var vi redo för sista etappen hem. De två tyska bilarna åkte lite tidigare väster om Vänern ned till Olas ställe i Halland. Vi tog i stort sett samma vägar som på uppresan, frånsett att vi nu tog E4 från Jönköping till Värnamo och vidare till Växjö. En bild från Vänerns strand hann det bli.
Så kom vi till Johan och Karros ställe och lastade över våra grejor från deras släp till mitt, som stått där sen avresan. Återigen packade vi in oss fem i den Mattissonska Renaulten och for de sista milen hem.
Här har vi Magnus som verkar vara glad över att snart vara hemma igen.
Det var en mycket fin resa genom fantastiska landskap. Så är vi ju ett väl sammansvetsat gäng som nästan alltid har kul tillsammans och som klarar av stunder med trötthet, sjunkande blodsocker och annat som sänker humöret utan att bli ovänner eller ens gräla. Mestadels var stämningen på topp i bilarna och trots trasslet med arrangemanget så blev ju träffen däruppe riktigt lyckad.
Så slutsatsen är att det var en resa som var mycket väl värd ansträngningen. Men nu känns det som att den gamla klyschan "borta bra men hemma bäst" har sin giltighet. Det är nog så att för att riktigt uppskatta det man har så är det inte så dumt att resa bort ibland. Kan man då göra det i så fina trakter och tillsammans med så goda vänner så kan det bara inte bli så mycket bättre.
8 kommentarer | Läst 5327 ggr
