Berg o dalbana med lastbil och dagen slutade på verkstad

Idag var första dagen på min praktik..var meningen jag skulle hänga med en maskintrailer..men istället blev det grustrailer vid Haparandabanan bygget. Det gjorde mig inget.Trodde jag var van skumpande vägar och hisnande turer..men det här slog allt...visst är vägarna skumpiga när man transporterar stenkrossmaterial på ett sånt här stort projekt som järnvägsbygget är...men det hela känns mer spännande när vägen bara försvinner under en i något som mest liknar en"berg o dalbane" tur..när man sneglar ut genom lastbilsfönstret ser man hur bilen balanserar uppe på en smal kant o långt nedanför står grävmaskiner o tuggar i sig bit för bit av berget..medans lastbilar står på kö att transportera bort ofantligt stora stenar..ibland fick grävaren försiktigt trycka på med skopan för att lastbilarna skulle komma sig iväg med lasset.
Det var en hisnande upplevelse....morgonens snöade gjorde även "vägarna" allt med sliriga o halkiga o på på kommunikationsradion hörde man att många hade problem att ta sig fram,dumprar,lastbilar...

Ibland fick han som körde satsa fullt för att ta sig upp..i backspegeln kunde man se hur släpet levde sitt eget liv..jisses..här krävs mer skinn på näsan än jag trodde..eller så måste man våga leva på gränsen...
klart dom som kör vet vad dom gör..men man inser hur lätt en olycka egentligen kan ske..men duktiga är grabbarna..det måste jag säja..trångt o smalt o man måste hela tiden hålla reda på varandra bakom backar o krön...
dock började lastbilen läcka vatten o det var bara att kasta in handduken för dagen för mig..efter kontroll visade det sig att vattenpumpen farit så dagen slutade på verkstad för lastbilen..men förhoppningsvis är den fixad till i morgon..då tar vi nya tag o ger oss ut på fler hisnande turer

Rena nostalgin! En mycket exakt beskrivning hur det kändes ibland när jag körde dumper. Av nån anledning så kändes det ändå tryggare att sitta i mitten av hytten som man gjorde i den, än vid ena kanten som i en lastbil .