Fy fan...

...för att sitta på ett hotellrum en måndag och veta att det är 4½ dygn till jag får komma till skogs igen. Denna vecka kommer att göra mig tokig. Känner det redan nu.

Jobbet jag har är i sig mycket bra ska jag tillägga. Det är inte pga jobbet jag är frustrerad. Jag är oerhört tacksam (och förtjänt - jag har jobbat hårt för att nå hit) för att få göra det jag gör. Trivs som fisken i vattnet...som örnen i termikvinden...som vildsvinet i det mjölkmogna sädesfältet och...som älgen min tallungskog...fan...där kom skogskopplingen igen. Jag trivs bara SÅ förbannat bra i skogen. Både med såg och bössa i hand.

Jag vet att det kommer att ge sig imorgon och onsdag. Då är jag i "on the road-mode" och ägnar inte gallring, röjning och traktorproblem så många tankar. Men just nu...jävlar vad jag skulle byta ut detta über-trista Scandicrum i Göttebörrj mot en svängom med röjsågen på mitt skifte...

...vet precis var jag skulle börja; längst bort söderut på min prioruta - arbeta mig upp i små läckra slag mot storskogskanten - vända in igen - tanka/fila/äta - sen ta ett slag igen - stanna upp helt spontant och puffa lite pipa - sen köra slut på det som finns kvar i tanken. Sen le hela vägen hem i bilen...

...ok, det får bli nästa vecka.

I helgen räknar jag med att reservdelen(påfyllnadspluggen till hydrauliken) ska ha kommit hem så att jag kan börja skota hem årsveden. Jag vet - tragiskt att den ligger i skogen än, men så är det när kontorsråttor leker skogkarlar.
Och i helgen förresten...det lämpar sig ju så väl att lilla frun jobbar helg, sonen (som bor varannan vecka hos oss sen tidigare förhållande) är hos sin mor och lilltrollet (dottern) är hos svärföräldrarna i värmland till på söndag. Så...kanskekanskekanske kan jag hjula upp Rödis på fredag (med väl tilltagen matsäck) och spendera hela helgen i mitt lilla paradis?!

När jag kommer å tänka på det i ett annat perspektiv så kanske inte min vecka blir så "fy fan" ändå...