Perspektiv på livet

Fick träffa mitt första barnbarn idag! Bara att skriva det får mig att småle framför datorn.
En helt underbar lite krabat som doftar precis sådär gott som jag kan minnas från egna barnen när de var alldeles nya.

Samtidigt som vi satt där och pratade så insåg jag plötsligt att lärken som jag ska plantera under Kristi himmelfärdshelgen kommer vara lagom för slutavverkning när han går i pension! Det ger onekligen lite att reflektera över. Tänk vad en familjeägd skog ändå är knuten till familjens egen utveckling och historia. Här ska jag gå och plantera där min dotterson sen kanske ska slutavverka. En insikt som gör i varje fall mig ödmjuk och lite sådär filosofisk. Tror jag får lov att hugga in lite runor i en av de stora klippblocken som ligger i södra delen av skiftet! Något i still med "Här vandrade Storuven och skötte sin skog. Stor och mäktig med dånande stämma." Eller något sånt.