Eländes start på semestern

Jag skulle ju starta i morgon ner till Gränna för Citroën-klubbens sommarfest. Ja, nån start blir det inte då i alla fall. Hunden Näva har fått en svår ögonsjukdom, glaucom, så jag skall i stället köra till Skellefteå och en ögonspecialist-veterinär. Vad vi redan vet är att ögat inte går att rädda, men vi måste få en ordentlig undersökning om bakomliggande orsak. Hoppas det inte är en tumör för då är det slut.

Så nu sitter man här besviken, förbannad och ledsen, istället för att glad i hågen springa som en tätting och packa bilen för resan till Gränna. Nu beror det på hur det blir om jag kan fara på torsdag eller fredag och hinna med åtminstone lördag söndag där nere, eller om det inte blir alls. Fan också!

Skit va tråkigt, lider med dig. Hoppas det går bra med Näva och att du får åka senare. Lycka till, hälsa Näva

Men så helvetes tråkigt, som hundägare själv gör det ont att läsa sånt här.
Hoppas det går så bra som det bara kan, hur gammal är Näva ?

Tack båda två! Det är verkligen inte kul. Näva är fyra på det femte.

Inte alls roligt när ens fyrbenta vänner inte mår bra...
De är trotts allt fullvärdiga familjemedlemmar :-/

Det är ju så. Och Näva är ju en så snäll och god hund, ja du har ju träffat henne. Hoppas verkligen att vi inte behöver ta bort henne nu.

Stackars liten, alldeles för tidigt att bli så sjuk.

Fick ta bort gammhunn i slutet av januari och lillgalningen jag har kvar nu blir 6 i september. Hoppas det dröjer minst 6 år till innan han blir dålig men man har dem ju bara till låns tyvärr.

Det var ingen rolig läsning, vi håller tummarna härnere!

Tack Uvskogen!

ICE: Det är jäkligt nog att ta bort gamhunnar, när yngre djur drabbas känns det desto värre, ja nu skall jag inte ta ut nåt i förskott, kan dom ta bort ögat utan komplikationer kan hon leva ett fint liv sen, dom lär sig kvickt att leva med det.

Sant så sant totte.

Att gamlingen fick somna känns helt rätt såhär i efterhand trots att det inte var vidare uppåt när beskedet togs. Bakhöften blev sämre och sämre men nu behövde han aldrig ha några enorma smärtor och hade fortfarande leklust och bussinnet kvar trots att han fick nästan 13 år i livet.

Och jag fick massa extratid med han, misstänkt tumör nästan 2 år tidigare som nog inte var tumör visade det sig vid återbesöket vid röntgen 5 veckor senare.
Men hade det varit det hade jag bestämt mig för att han skulle somna för det var inte aktuellt att operera en så gammal hund.

I sept 06 fick jag tyvärr ta bort valpen jag hade då, dagen innan han blev 7 månader, och det gör fortfarande riktigt ont i mig emellanåt. Saknar den lille krabaten.
Men efter massa olika antibiotikakurer på dryga 4 månader fick det vara nog och han fick ro.
Unga djur skulle fan inte få bli så sjuka, speciellt inte när deras husse är så blödig som jag är.

Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för Näva så ni får ha kvar henne i många år till.

Hoppas att det inte är nåt allvarligt fel på Näva!
Vi håller tummarna på andra sidan potten oxå.

ICE: Man blev ju riktigt tårögd av din läsning

ICE: Har varit med om att ta bort gammhundar ett flertal gånger, och det är som bara att acceptera att man har en plikt att "lämna hem" dom innan livet blir en plåga. Det värsta jag har varit med om var när vår då treåriga Dalmatiner sprang framför tåget, det gör, som du säger, ont fortfarande.

Men Näva är med oss fortfarande, fast hon blir enögd, som du ser i nästa inlägg.