En liten stund av lycka

Kolsvart himmel, regnet öser ner en bit bort över berget. Det är alldeles säkert på väg hit. Just då bestämmer jag mig för att traktorn behöver sig en åktur. Som extra bonus måste jag vara med. Det har regnat på den mest hela dagen så den är säkert blöt både här och där, något som en rejäl åktur kan råda bot på.
Startar förstås direkt och jag slår på positionsljusen, båda lyser. I med 3:an och iväg, snabbt upp till 4:an och sen den ultimata högfartsväxeln 5:an. Vinden blåser upp genom golvet och jag känner fartens njutning. Förresten, kommer du ihåg den där killen som skrev en tråd om hur växlarna fastnade i den nyinköpta traktorn, undrar hur det gick för honom?

Regnet kommer, ett makalöst tungt regn, det blir om möjligt ännu svartare men traktorn rullar på. Jag höjer upp handen till vredet för torkaren, startar direkt och rutan blir ren. Skönt, med tanken på den fart jag far fram med. Slår på halvljuset, ett trivsamt och varmt gulaktig sken sprider sig cirka 5 meter framåt. Inga blåa elaka ljus här inte, som stör både folk och fä. Imman börjar krypa uppför rutan. Böj nedåt till höger för att dra ut knappen. Värmaren brummar igång och värmen sprider sig sakta uppför rutan, och jag ser bra ut igen.

Tar tag i vredet, vips så visar blinkern vart jag är på väg. Riksvägen ligger rak framför mig, några bilar bakom vars förare får en oväntad möjlighet att reflektera över livet. Färden går rak och fin, med små servoassisterade korrigeringar. Jag har det varmt och gott därinne i traktorn, instrumentbelysning ger en varm atmosfär inne, lika som halvljuset gör ute. Värmefläkt och motor brummar tryggt.

Jag och "nuffe" är på väg hem. Vi mår båda förträffligt i denna stund!

Det här är läsning som verkligen värmer i hjärtat

Du har det välförtjänt bra, där har man inte mycket att sätta emot. Det skulle i så fall vara att Yanmaren troligen kommer upp i 90 km/h i morgon, redan lastad på personbilssläpet.

Det blir förberedelse-grävning av dricksvattenbrunn, stugoptimister tror att de kan handborra vidare om jag gräver till 2,5-3 meter.

Känner samma sak med DAISY...och BUSTER.
Gjutjärnsteknologi som besegrar naturens raseri.

Bästa blogginlägget generellt på länge! Rena poesin för en gammeljärnsnörd!

Vilken poesi!!!! Nobelpriset nästa?

Snälla ord ni skriver, tack från mig, och "Nuffe" förstås

Håller med ovanstående, underbar läsning

Tack "Lilltrollet". Om du passerar förbi så bjuder jag på en tur!