Sommaren lider snart mot sitt slut här uppe i norr.
Björkarna börjar gulna,kvällarna är mörka o frosten är snart oundviklig..trots idogt täckande med lakan och fiberdukar..det är snart bara att ge upp..naturen måste ha sin gång. Har haft några underbara dagar med besök av föräldrarna från västerbottens inland.det är så sällan de har möjlighet att komma-men fick chansen att hänga med en av sampo försäljarna som hade vägarna förbi.
Tack Micke ,än en gång ,om du läser detta.
Som före detta bönder så var besöket hos en större bonde i trakterna uppskattat.drygt 150 mjölkkor i kall lösdrift.ja det slog nog det mesta vi var o tittade på under dessa dagar.
SJälvklart uppskattades ett besök hos skördarna.pappa prövade även grävaren.han såg lika lycklig ut som ett barn i en godisaffär!!!
Vi har även hunnit med ett besök på Ranua Zoo i finland.dit sambon så länge velat åka för att se isbjörnarna.Även ett besök hos tomten i Rovaniemi/polcirkeln klämde vi också in!Lite loppisar,isbrytarna Atle,Ymer och Frej ,surströmming och obligatoriskt IKEA besök var bara några av sakerna de hann med.
Jag visste att jag skulle få fullt upp framöver o knappast skulle hinna med någon resa hemåt före jul.
fick nämligen glada besked att jag ÄNTLIGEN kommer med i den skogliga utbildningen som naturbruks i Kalix startar den 30.jag vill förutom att förbättra min körning även läsa entreprenörs inriktning hade jag tänkt.
kände som en sten lättade från mina axlar.äntligen var alla pusselbitar på plats.det som jag så länge kämpat för att komma tillbaka till skogen igen.Äntligen börjar krafterna återvända tack vare upprepade blodtransfusioner o järn behandlingar via dropp(som jag en gång i tiden blev så sjuk av)-äntligen började det se ljust ut o jag slapp äta en massa medicin.högerarmen skulle aldrig bli dom den varit pg,a blodpropparna jag tidigare hade men kanske skullle jag kunna träna upp orken bara jag kom ut i skogen.mina föräldrar o sambon var lika glad som jag .
Då visste vi inte vad som skulle hända.Plötsligt hände det som inte fick hända.
En morgon vaknade jag av värkande fingrar..hade jag stukat handen i sömnen?Värken blev snabbt allt svårare,både armen o handen svällde..jag misstänkte men ville inte tro det värsta.
Men till slut var jag tvungen att åka till akuten-efter en hel dags undersökningar,väntan och olika röntgen var det bara att konstatera..
jag hade nya stora blod proppar-på samma ställe som tidigare-än en gång har jag däckats totalt..
läkarna kunde inte avgöra hur stor propp det var eller om det var flera.. i vanliga fall blir man inlagd på sjukhus-men de tyckte att eftersom jag redan varit med om liknande kunde sköta mina blodförtunnande sprutor själv hemma..det var en nedslagen o mycket ledset skogsrå som kom tillbaka hem med en bunt sprutor och en mycket ömmande kropp.då kändes det skönt att mamma o pappa ändå fanns här.
Men vad händer nu? Mycket känns osäkert just nu...att än en gång börja med waran..ytterligare sex månader med blodprover kanske flera ggr i veckan..mina blodvärden kommer nu att dala kraftigt igen o nu med waran behandling kan jag inte få någon hjälp med varken blod eller järn!
Och vad händer med skolan..jodå..jag tänker inte ge upp..men visst gör det situationen en aningen knepigare..men jag kan iallafall inte ge upp förrän jag prövat på med min eländiga arm..man kan ju undra hur pass bra den kommer att repa sig nu?
TÄnk hur snabbt livet kan ändra sig,.-det såg ju så ljust ut..man kan ju undra vad meningen med allt elände är..
Men det är bara att bita ihop
-förresten har vi sett olika gamla fordon under våran resa till finland..har någon sett något liknande?







