Where's the fun in that?
av Kse tor 04 jun 2015, 11:16
Jag köpte ju en minifyrhjuling till ungarna häromveckan, och nä, den var väl inte helt funktionsduglig.
Och innan nån påpekar att det faktiskt finns nya, fullt fungerande grejer att köpa så kan jag ju kontra med "Where's the fun in that"?
Det är väl inte bara ungarna som ska ha kul?
Köpte den osedd för 3000:-, 140cc Honda stod det i annonsen.
Slirande variator och inga bromsar, kan ju inte vara så svårt att fixa?
Säljaren verkade vara en ärlig kille och ville inte ha betalt förens han levererat maskiner.
Nu fanns den ju dryga 30 mil bort men svågern tog emot och godkände i Luleå och jag swishade över pengar, veckan efter tog frugans kusin med den till Pajala.
Dom sista 10 milen från Pajala til stugan körde jag själv.
Förväntansfulla barn blev snabbt otåliga när det inte gick att köra med fyrhjulingen, "Är den klar snart?" Frågades väl en hundra gånger under dagen.
När motorn skulle startas tog det tvärstopp, motorn gick inte runt! Svågern hade ju testa och motorn startade på första draget.
Kände att det luktade bensin och noterade att bränslekranen var öppen, alltså bara "Honda sjukan"
Min minigrävare gör likadant, transporterat man den med kranen öppen så rinner bensin ner i motorn så den är hopplös att få igång.
Nu har jag inte varit med om att den fyllt vevhuset men efter en tömning så gick den lilla fyrtaktaren som en klocka igen.
Justerade bromsarna för att få iaf. lite klister under pedalen, blev inte helt bra men godkänt för provkörning.
Variatorn slirade mycket riktigt så jag plockade isär för rengöring, mekaniken kärvade och skivorna var duktigt rostiga.
När allt var ihop igen drog maskinen men slirade fortfarande, misstänker att den snustorra drivremmen kan vara orsaken.
Remmen är av en typ jag inte stött på förut, en så kallad asymmetrisk kilrem.
Har varit runt hos div verktygs och industrifirmor men några asymmetriska remmar har dom aldrig sett till.
Vi får se om dom får fram rätt rem, annars blir det E bay.
För att varva ner ungarna lite så blev det iaf lite torkörning, jag knuffade och ungarna styrde, bra med lite övningskörning först.
Sen kom jag på den briljanta idén att vända på remmen och det funkade faktiskt om än som nödåtgärd, Elsa hade redan tappat intresset men Olle ville gasa.
Är väldigt enkelt att justera gasutslaget tillika hastigheten på fyrhjulingen, dock tar det väl inte så längden innan ungarna kommer på hur man gör.
Så var det själv när man som sexåring åkte omkring på sin lilla Yamaha PW50, men när farsan var i närheten så höll man igen på gasen så att inget skulle märkas.
Sen blev det byte till en PW80 och sen moppe såklart.
Jag fick en sprillans Yamaha DT50R av farsan som överraskning, hur han hade råd med det i den sitts som han satt i livet just då funderar jag på än idag. Det är nog det finaste jag har fått på flera olika sätt och jag blev så chockad att jag inte ens tror att jag sa tack.
Man fick såklart trimma i smyg så inte gubben skulle gå i taket, bort med pluggar i förgasare och avgas och så dreva lite.
När morsan och farsan for på semester hade jag i god tid innan beställt trimgrejer för allt vad ekonomin tillät.
Förgasare, cylinder, kolv, topplock och avgasdelar, allt för att bli snabbast i byn.
Nu har man ju lärt sig att det finns alltid nån som är snabbare och "Pålssons" Honda MT5:a som toppade drygt 110 blås rådde ingen på.
Där slutade min tvåhjuliga karriär, kanske nått man borde plocka upp igen.
Och innan nån påpekar att det faktiskt finns nya, fullt fungerande grejer att köpa så kan jag ju kontra med "Where's the fun in that"?
Det är väl inte bara ungarna som ska ha kul?
Köpte den osedd för 3000:-, 140cc Honda stod det i annonsen.
Slirande variator och inga bromsar, kan ju inte vara så svårt att fixa?
Säljaren verkade vara en ärlig kille och ville inte ha betalt förens han levererat maskiner.
Nu fanns den ju dryga 30 mil bort men svågern tog emot och godkände i Luleå och jag swishade över pengar, veckan efter tog frugans kusin med den till Pajala.
Dom sista 10 milen från Pajala til stugan körde jag själv.
Förväntansfulla barn blev snabbt otåliga när det inte gick att köra med fyrhjulingen, "Är den klar snart?" Frågades väl en hundra gånger under dagen.
När motorn skulle startas tog det tvärstopp, motorn gick inte runt! Svågern hade ju testa och motorn startade på första draget.
Kände att det luktade bensin och noterade att bränslekranen var öppen, alltså bara "Honda sjukan"
Min minigrävare gör likadant, transporterat man den med kranen öppen så rinner bensin ner i motorn så den är hopplös att få igång.
Nu har jag inte varit med om att den fyllt vevhuset men efter en tömning så gick den lilla fyrtaktaren som en klocka igen.
Justerade bromsarna för att få iaf. lite klister under pedalen, blev inte helt bra men godkänt för provkörning.
Variatorn slirade mycket riktigt så jag plockade isär för rengöring, mekaniken kärvade och skivorna var duktigt rostiga.
När allt var ihop igen drog maskinen men slirade fortfarande, misstänker att den snustorra drivremmen kan vara orsaken.
Remmen är av en typ jag inte stött på förut, en så kallad asymmetrisk kilrem.
Har varit runt hos div verktygs och industrifirmor men några asymmetriska remmar har dom aldrig sett till.
Vi får se om dom får fram rätt rem, annars blir det E bay.
För att varva ner ungarna lite så blev det iaf lite torkörning, jag knuffade och ungarna styrde, bra med lite övningskörning först.
Sen kom jag på den briljanta idén att vända på remmen och det funkade faktiskt om än som nödåtgärd, Elsa hade redan tappat intresset men Olle ville gasa.
Är väldigt enkelt att justera gasutslaget tillika hastigheten på fyrhjulingen, dock tar det väl inte så längden innan ungarna kommer på hur man gör.
Så var det själv när man som sexåring åkte omkring på sin lilla Yamaha PW50, men när farsan var i närheten så höll man igen på gasen så att inget skulle märkas.
Sen blev det byte till en PW80 och sen moppe såklart.
Jag fick en sprillans Yamaha DT50R av farsan som överraskning, hur han hade råd med det i den sitts som han satt i livet just då funderar jag på än idag. Det är nog det finaste jag har fått på flera olika sätt och jag blev så chockad att jag inte ens tror att jag sa tack.
Man fick såklart trimma i smyg så inte gubben skulle gå i taket, bort med pluggar i förgasare och avgas och så dreva lite.
När morsan och farsan for på semester hade jag i god tid innan beställt trimgrejer för allt vad ekonomin tillät.
Förgasare, cylinder, kolv, topplock och avgasdelar, allt för att bli snabbast i byn.
Nu har man ju lärt sig att det finns alltid nån som är snabbare och "Pålssons" Honda MT5:a som toppade drygt 110 blås rådde ingen på.
Där slutade min tvåhjuliga karriär, kanske nått man borde plocka upp igen.
5 kommentarer | Läst 6309 ggr
