Men igår somnade man som en stock efter kvällsbastun vid elvatiden, inte så konstigt när man for och jobbade redan vid fyra på morgonen. Tänkte ju ta semester på måndag och ville bli klar med det påbörjade objektet innan semesteruppehållet.
Nu var det inte så många ha kvar men jag hade mycket annat som skulle göras under dagen.
Vid lunch blev objektet färdigt och lagom till det så ringer svågern och meddelade att han var på väg med minigrävaren som han lånat sen två veckor för div smågrävningar.
Han skulle lämna den i Junosuando mitt emellan Kuoksu där vi bor under somrarna och Kaunisvarra dit han flyttat med familj iom gruvetableringen.
Han skulle ta en genväg hem genom div sämre skogsbilvägar. Vägstandaren är hyfsat bara man hittar rätt väg genom myllret av skogsbilvägra.
Jag var just på väg från skogen då han slog en signal och sa att han fastnat med bilen. Han hade kommit in på en avstickare där vägen plötsligt blev mjuk och han fastnade när han skulle vända. Var bara två mil bort så jag vände och for dit för att bogsera. När jag började dra så visade det sig att hans nyinköpta Transporter Syncro inte alls var fyrhjulsdriven utan bara drev på framdäcken, han har bara haft bilen nån vecka och och inte misstänkt nått sånt fel då bilen går som ny och förra ägaren intygade att den var helt felfri. Förmodligen ett dyrt fel och föregående ägare lär kontaktas.
- Transporter på drag.
Från Kangos där jag för tillfället jobbar bar det av till Kiruna för att fixa lite småärenden.
Bla. skulle jag hämta ut min förlovningsring som jag haft inne på ”krympning”, tappade ju den redan efter två dagar när jag stod och skruvade på garageplan. Efter två timmars letande fick jag gå in till Mia med svansen mellan benen och meddela förlusten. Hon följde med ut för att leta, visade var jag stått och skruvat och att ringen förmodligen fanns inom en tio meter radie. Jag hade ju letat som en galning men det tog Mia ca 10 sekunder att lokaliser ringen sim låg nertrampad i gruset. Sen dess har jag inte vågat ha den på mig men nu ska den nog passa bättre. Lite svårt att avgöra sånt där då jag aldrig tidigare haft ringar på mig.
- My precious!
Sen bar det av för att hämta lite reklamtröjor som jag tryckt upp och som ska spridas till diverse småknattar under semestern.
- Gäller att börja ragga maskinförare i tid ;)
Sen skulle jag förbi till min kusin och kika på deras bil som hade lite elfel. Lovade i förra veckan att jag nog kan kika på nån gång när jag har tid då det inte lät som nå alvarligt fel. Nu visade det sig att dom också ska iväg på semester på måndag och övervägde att hyra bil i stället då deras Renault Clio beter sig som ett flipperspel. När man slog på blinkers så blinkade broms och dimljus och diverse lampor i instrumentbelysningen blinkade också i takt. Slog man på varningsblinkers och samtidigt höll ner bromspedalen så blinkade varenda lampa i instrumenteringen i takt. Så mörkt ut men jag tog iaf bilen med mig till villagaraget. Hoppades på att min OBD2 diagnostikverktyg skulle funka på Renaulten men det gjorde den ju såklart inte. Den är anpassad för VAG men funkar på en del andra bilar också, blev till att felsöka den gamla hederliga vägen och efter några timmar så lyckade jag isolera felet till bakre dimljusen, lite tur ska man ha för det hade lika gärna kunnat ta en arbetsdag eller två att lokalisera felet.
- När baklamporna togs lös började det hända saker,
Xakt var felet satt vet jag inte men genom att helt enkelt ta bort glödlampan ur dimljuset så försvann problemet och kusinen kan iaf åka på sin semester tripp.
- Den bränd kontakten indikerade på en tänkbar felkälla.
Sen var det bara att spurta hem igen med bilen full med färg, plåtbeslag, plexiglas och en massa andra grejer till lekstugeprojektet där hemma. Rutschkanan är på plats men det finns en hel del att göra ännu innan den är klar.
- Det tar sig.
Det hela började egentligen med att jag blev erbjuden en rutschkana av min kusin, fick den gratis bara jag hämtade bort den. Inga problem tänkte jag, visade sig dock att den låg halvvägs upp i fjällen och att den skulle därifrån innan skoterföret tog slut. Inte långt från Nikkaluokta som är sista anhalt för bil om man ska ta sig upp på Kebnekaise. Blev lite xtra äventyr men nu står den iaf här på gården. Hittade en liten filmsnutt från resan oxå, 9 maj kom vi ner med ekipaget.
Av nån anledning är filmen lite färglös, klicka på länken nedanför så ser ni den med färg.
Länk till videon på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=XW9KtPdnbrk&feature=plcp
