Det har ju inte blivit så mycket skoteråkning i år pga. alla möjliga orsaker.
Mycket jobb, barnafödande mitt i vintern, ja hur tänkte man där? ;) Och så började man ju att skruva isär skotern mitt i säsongen, men det var det ju iof värt för jag blev grymt nöjd med Ockelbostuket även om hon bara är halvfärdig än.
Hade en planerad fjällhelg men nått trassel med bokningen gjorde att vi blev utan stuga och resan blåstes av i sista stund.
Vi skulle boka en helg med familjen men det blev inte heller av.
Det går ju inte att köra skoter hur länge som helst ens i fjällen så till slut började jag på riktigt bli frustrerad.
Skoteråkning är ju typ det roligaste man kan göra med kläderna på, fast vore det inte för kylan så skulle det nog bara lika roligt naken.

Men så i helgen blev det äntligen av, tanken var fredag och lördag men då dök det upp extrajobb för kompisen så vi nöjde oss med att åka upp över dan.
Nå nu har jag redan tappat hälften av alla läsare pga. för mycket snack och för lite bilder.

Vi åker, här kommer den bästa skoterdan på länge.
Vi startar i Katterjåkk, bil och släp parkeras några hundra meter från E10.
Lite grus i början men när man är uppe vid liftsystemet är det bara att köra på.
Mycket mindre snö än normalt i år men ändå fint före i mitten på maj.

Enda problemet under dagen kommer efter några minuter, mitt stänkskydd har blivit knäckt och hänger lite för nära mattan. Med jämna mellanrum sugs stänkskyddet i i bandtunneln vilket gör att ingen snö kastas upp i kylelementen som ligger där, resultatet är varmgång.
Rotar lite i ryggsäcken efter nått att spänna upp stänklappen, hittade det här nyckelbandet som legat där sen Skogselmia.
Hade nån vanlig spännrem oxå men den här passade ju bättre. :)

Vi tar sikte mot Unna allakas 4 mil rakt ut i fjällvärlden, där finns en STF stuga som brukar hålla öppet till första maj.
Fina vyer, man vänjer sig aldrig.

På väg till Unna allakas passerar vi Sjangeli koppargruva, här började man bryta koppar i slutet på 1600 talet och sista försöket gjordes så sent som 1922 men utan ekonomisk vinst.
Det var för många problem att övervinna. kylan, blåsten, arbetet, avstånden, ensamheten...
Restaurerade fornminen
Zooma och läs igenom texten, det var hårdare grabbar förr.


Från Sjangeli är det bara nerförsbacke mot Unna allakas, STF stugan ligger i den dalgång som leder ner till Abisko och när man kommer så pass långt ner börjar det bli ont om snö.
Längst nere vi bäcken var det barbacka en bit men annars snötäckt backe hela resan.

Stugan var något förvånande fortfarande öppen, träffade lite bekanta som hyrt rum där i en vecka. Stugan går alltid att hyra men stugvärd finns normalt bara på plats till 1:a maj, tydligen har man valt att förlänga säsongen från STF's sida.
Vi vände norrut igen och möttes av blåst och snö, vädret kan ändras blixtsnabbt i fjällen. Har varit med om att det dragit ihop sig så att man inte sett mellan ledmarkeringspinnarna, då är det bara att stanna men så farligt blev det inte nu.
Kom n ett snöväder med dimma men det lättade efter ett tag.

Vi styrde österut snett mot Abisko, här finns inga markerade leder men det finns vissa "farleder" genom området.
Här är terrängen brant både upp och ner så det gäller att ha koll på var man kör.
Här blev det återvändsgränd, risken är stor att det ser ut som på motsvarande sida och med 100-200 meter ner vill man inte chansa.

Vädret blev bättre och vi bestämde att köra över Kårsamasivet. Här är det brant så det räcker och blir över, vi var lite fundersamma om kompisen skulle komma upp med sin Lynx Commander 600 och med all rätt skulle det visa sig.
Det var på håret att han kom upp på glaciären och samma sak när vi skulle upp från dalen mot Låktatjåkka stugan.
Svårt det här med avstånd på bild, vi har just klättrat nästan 400 höjdmeter på några minuter, 1200 möh längst ner i dalen och vi står nu på 1580 möh.
Utsikten är fantastisk.




Paus uppe på glaciären 1580 möh googlade jag mig till, inte 1650 som jag sa i filmen.
Vi låter skotrarna andas lite Innan det är dax att ta sig ner på andra sidan.
Första gången jag är och kör i den här terrängen med nya turbomaskinen, hon går helt fantastiskt och effekt saknas aldrig även om man känner av höjden på maskinen.

Ner kommer man ju alltid men det är lite otäckt att köra när det är så pass brant att man bara ser
5-10 meter fram i en sluttning på flera hundra meter.
Jag har kört den här slingan några gånger men aldrig den här vägen, dvs jag har aldrig kört ner åt det här hållet.
Vi träffade en bekant uppe på toppen som just kommit upp och som guidade vilken väg vi skulle ta, gick sådär och det blev ändå ett avslutande "dropp" på nå meter.
Grejen när det är så pass brant är att det inte går att stanna, det är bara att försöka hålla så låg hastighet som möjligt utan att överhetta bromsen eller låsa mattan för då ökar farten och man tappar kontrollen helt.
Jag som kör fyrtakt har ju god hjälp av motorbromsen, men lite gas måste man ha för att varriatorn inte ska rulla fritt.
Många kör tydligen med backen i när det går brant utför, så att man kan slira fast sig om det går för fort.
Funkar nog inge vidare när man som jag har mekanisk växellåda, och är det så jävligt brant så tar jag en annan väg.

Väl uppe ur dalen styrde vi mot Låkktastugan i hopp att även den hållt öppet nån extra vecka, men här var det stängt 1:a maj.
Det är ju annars ett givet stopp för att få en våffla med grädde och hjortronsylt efter deras hemliga recept, här går det även att sova och få sig en whiskey i baren om det skulle passa.
Standard stopp, tyvärr ingen våffla den här gången.

Sen var det bara nedförsbacke hem, vi siktade mot Låkta station och så fort man börjar komma ner i höjdmeter ändrar snön snabbt karaktär till ett trögt skum på eftermiddan. Inge vidare föra och dom sista kilometrarna blir tungjobbade.



Sista hundra metrarna ner till bilen var rena rama crossbanan, men det gjorde inte så mycket efter en sån här kanondag.
Hemresan går med ett leende på läpparna, snart är det vinter igen.


6 kommentarer | Läst 5452 ggr

Mer om bloggaren

Användarvisningsbild

Kse

Huggarmästare

Blev medlem: sön 20 jan 2008, 00:51

Murphy's lag.
[sub]Den här bloggen handlar all sorts jävlighet, när saker inte riktigt går som det var tänkt, haverier stora som små och framför allt då i de diverse fordon och maskiner i skogen som tendera att ständigt gå sönder. Läs om hur problemen uppstår och om hur vi förebygger och löser dom.
Går det åt helvete för nån annan så tar jag gärna upp det oxå eller så delar jag bara med mig av en historia från vardagen.
Men när det är motvind i livets uppförsbacke kan det vara trevligt att dela med sig av eländet och framförallt att höra om andras, så läs och njut.
[/sub]

Kommentarer

av Erre fre 20 maj 2016, 05:20
Riktigt häftig resa!
Vilka vyer.
Att få göra något liknande står högt upp på önskelistan.
av Kse fre 20 maj 2016, 17:32
Snön ligger kvar, bara boka ett flyg och hyra en skoter. @Erre
av totte fre 20 maj 2016, 19:36
Härliga bilder från fjälltrakterna! Enda stället där jag tolererar snö numera :D
av Uvskogen fre 20 maj 2016, 21:15
Tja, bara att flytta norrut ser jag! Attans vad fint det är!
av Erre fre 20 maj 2016, 22:38
Får komma upp ett annat år Kse. :smile:
av ananders lör 21 maj 2016, 19:06
Skönt för dig att det blev en skotertur i fjällen för dig, den var du välförtjänt av.

Vill också dit upp, ska sanningen fram så har jag en i stort sett färdig planerad tripp i huvudet så det är bara kapitalet och tiden som fattas.