Dax för vinterdäck

Jag skulle egentligen ha bytt för en vecka sen när det började frysa på men jag har väntat på mina däck.
Dom gammal var rätt slut plus att jag fick en punktering på vårkanten vilket totalförstörde det däcket, spanade på nya och ville ha lite större dimension liknande sommardäcken.
Kollade på nytt men hittade en lämplig uppsättning på blocket för halva nypriset, däcken var i nyskick och fälgarna med några mindre repor.
Rätt dimension och dessutom 0 i offsett just som jag ville ha det, detta gör att däcken ligger max ut mot skärmkanten för det rätta utseendet.
När sommardäcken skulle bort upptäckte jag en rejäl bula i ett av bakdäcken, däcken är ca två månader gammal och jag kan inte minnas att jag kört i nån vägskada eller liknande.
Ska iaf visa upp det på inköpsstället men förväntar mig inte att få nån ersättning på den sortens skada.



Är lite special muttrar till fälgarna och således en special hylsa, inga låsmuttrar men lite annorlunda.
Hylsan har börjat ge med sig och vrida sig.
Först åt en hållet och sen åt andra,
var så att man fick hålla andan när man drog dom sista hjulmuttrarna.



När hjulen var bytta åkte jag raka vägen till min däckhandlare ,ja jag köper nästan alltid däck där.
Dom väl inte billigast och kanske inte ens bäst, men det är ju nått speciellt med sånna firmor där man man handlat i alla år.
Alla känner igen en och man möts av ett glatt "Tjena Skogshuggarn!" när man kommer genom dörren.
Servicen är bra och tajmar man in besöket lagom till kafferasten blir det extra trevligt, har man dessutom med sig en vetelängd under armen brukar det gå att klämma in ett däckbyte direkt efter kafferasten.
Humorn är väl lite rå ibland men stämningen är hjärtlig och rent familjär, känns nästa som om man glider in i ett avsnitt av "Cheer".
Fler gubbar ansluter till fikarummet, jag är tydligen inte den enda som planerat mitt besök lagom till kaffet.
Alla som kommer in genom dörren har ett smeknamn, "Tjena skrotan"
"Tjena Stålis" "Tjena bagarn".
Snart är bänken i det lilla fikarummet lika välpackad som översta bastulaven i en tornedalsk bastu.

Alla ska sitta där fast det finns gott om plats ett steg ner, där är det svalare och större skalan av bastubadarna vill inget hellre än att ta steget ner där det inte bränner på rygg och öron.
Lika gärna som man vill kliva ner är man fast beslutad om att sitta kvar.
Den som har kvar lite luft i lungorna sen den sista skopan vatten som kastades på dom glödheta stenarna i bastuaggregatet kan mumla nått om att det var dåligt drag i aggregatet idag.
Nån annan frågar på en inandning vem som slarveldat i bastun då det knappt fräser om stenarna, detta trots att halva av den skopa vatten som nyss kastades mot aggregatet hade förångats redan innan den nådde stenarna.
En eller två skopor senare tystnar även dessa ironiska gliringar, det är tyst som det bara kan bli i en tornedalsk bastu.
När värmen lagt sig så pass att det åter går att andas får nån ur sig att det kanske är dax för en öl, en orsak lika god som någon att lämna denna himmelska miljö.

Bastun töms på nolltid men siste man ut hinner ändå få ur sig att det var väl synd att gå ut nu när det äntligen började bli värme, men man vill ju inte sitta ensam i bastun.

Vetelängden är slut och kafferasten lika så, jag får min hylsa till hjulmuttrarna och tackar för mig.
Nästa kafferast blir mer i vanlig stil med välskakat termoskaffe i markberedarens hytt, lång, lång bort från närmsta fikarum.