Enligt Murpys lag är det helt logiskt, lite omskrivet så är det bara en tidsfråga tills en viss komponent går sönder.
Även solen kommer att slockna, det är som sagt bara en tidsfråga.

Om vi nu bortser från tidsaspekten i det här fallet och istället koncentrerar oss på den sträckan som berörda komponent avverkat.
Tidsaspekten är förvisso inte helt ointressant men något osäker, färdad sträcka är dock helt exakt.
150 km från däckverkstan via en nyasfaltetad E10, vidare längste väg 395, även den med ny beläggning.
Med andra ord rena bomullen för ett nybakat lastbilsdäck i sin ungdom, från det att den lämnat gjutformen har den inte gjort annat än att drömt om att få sträcka ut sig på nylagd asfalt där sidolinjerna knappt torkat.

Stämmningen är spänd och förväntansfull i den långa rad av däck som rullas ut ur containern, dom däck som drömt om sydligare breddgrader blir kanske något besvikna över att slutdestinationen blev Kiruna.
Chansen finns dock fortfarande att man monteras på en förbipasserande tradare från kontinenten.
Andra drömmer om det hårda livet ute på dom snöklädda vidderna, blir man utrustad med dubb är risken stor att man får gå mot Norge.
Förvisso ett tufft liv, men vintertid får man hjälp av snökedjorna som obönhörligen måste på för att få fäste i den lika hårda som hala blåisen över Björnfjäll.
Å andra sidan möter man våren först av alla när man rullar ner mot kusten, slingrandes runt fjordarna för att till slut landa i Narvik.
Ner i gruvan vill väl ingen hamna men dom flest gör det ändå.
Nitlotten drar dom som får trafikera innerstan på nån lokalbuss, tråkigare livsuppgift får man väl leta efter.

Vad mitt vänstra framdäck hade för
ambitioner i livet vet jag inte, klart är i alla fall att livet tog slut allt för fort.
15 mil då var det stopp.
Farsan ringde upp mig och samtalet började med en lång svordomsramsa, kan vara lite svårt att få grep om exakt vad som hänt när han är lite upp i varv, förstod i alla fall att han fått punktering på ett framdäck.
Att farsan klarat sig var utom tvivel men hur hade det gått med bilen?
Jag han på två sekunder måla upp en bild av en svårt demolerad timmerbil långt ut i skogen, men så var inte fallet.
Bilen stod oskadd på vägen och det som farsan menade var åt helvete var att domkraften inte gick att få in under bilen. :)

Här gick det hål.
Däcket kan eventuellt gå att rädda men kommer aldrig att hamna på framaxeln igen, blir isf på den bakre drivaxeln.


Jag var 10 mil därifrån och hade dessutom ett gäng frö såddare med mig som jobbade, lite svårt att komma ifrån med andra ord men en av bilen tidigare chaufförer kunde rycka ut som undsättning.

En knytnävsstor pyramidformad sten träffade däcket mitt i slitbanan, hastigheten låg runt 70 km/h men det hela skedde rätt odramatiskt.

Farsan sparade stenen, har förmodligen ramlat av från av nån av bilarna som kör stenkross till vägbygget nån kilometer bort.


Bilen har 385 breda framdäck original men tidigare ägare har bytt till 315, detta just för att minska riskerna med dramatiska punkteringar.
Dels finns risken att däcket låser sig när luften går ur, och vid en däckexplosion blir tydligen skadorna betydligt större med dom breda 385 däcken.

Pratade med en åkare i somras vars dotter råkade ut för en framhjulspunktering med en otäck avåkning som följd, hon klarade sig dock oskadd.
Han sa just att det var en jäkla otur att hon fick börja sin karriär med det,han har själv varit åkare hela livet och klarat sig utan framhjulspunktering.
Hoppas detta var den sista i det här företaget.

5 kommentarer | Läst 3812 ggr

Mer om bloggaren

Användarvisningsbild

Kse

Huggarmästare

Blev medlem: sön 20 jan 2008, 00:51

Murphy's lag.
[sub]Den här bloggen handlar all sorts jävlighet, när saker inte riktigt går som det var tänkt, haverier stora som små och framför allt då i de diverse fordon och maskiner i skogen som tendera att ständigt gå sönder. Läs om hur problemen uppstår och om hur vi förebygger och löser dom.
Går det åt helvete för nån annan så tar jag gärna upp det oxå eller så delar jag bara med mig av en historia från vardagen.
Men när det är motvind i livets uppförsbacke kan det vara trevligt att dela med sig av eländet och framförallt att höra om andras, så läs och njut.
[/sub]

Kommentarer

av Blivande snickare sön 26 okt 2014, 22:10
Ja det var ju ett väldigt tragiskt och allt för tidigt slut på livet för ett arbetsivrigt vinterdäck. Man känner nästan ivern i dom när man skruvar dom under bilen, en väntan att få visa vad dom går för på de isigaste å halaste av skogsvägar.. :)

Tur i oturen dock att det gick så bra!
Vet flera som nästan tagit livet av sig med framhjulspunkteringar! :shock:
av totte mån 27 okt 2014, 00:58
Visst inte förrän nu vilket själsliv som faktiskt finns i däck, men dessa poetiska beskrivningar av däckens trånad efter ett gott liv lämnar ju inget tvivel om saken. Som det andra framdäcket troligen sa: "Ja, vi skall väl alla den vägen rulla ... "
av majasally mån 27 okt 2014, 16:01
Du blir bara bättre o bättre! Eller är det kanske så att dina ensamma timmar i markberedaren börjar sätta sina spår. Tomtar o troll, synvillor o annat har vi läst om o nu nu dessa poetiska inlägg. Kan snart inte bli bättre. Man börjar nästan tro att Tomten o de små under jorden finns.
av bodaedet mån 27 okt 2014, 19:02
Mycket bra skrivet, fyra baskrar av fem. :P :P :P :P
av Kse mån 27 okt 2014, 21:21
majasally skrev:Man börjar nästan tro att Tomten o de små under jorden finns.

Ja då är det egen fantasi som
spelar, inte mitt fel. :D
Men visst sätter markberedningen sina spår, man har gott om tid att fantisera. :)