Framhjulspunktering direkt!
av Kse sön 26 okt 2014, 19:34
Enligt Murpys lag är det helt logiskt, lite omskrivet så är det bara en tidsfråga tills en viss komponent går sönder.
Även solen kommer att slockna, det är som sagt bara en tidsfråga.
Om vi nu bortser från tidsaspekten i det här fallet och istället koncentrerar oss på den sträckan som berörda komponent avverkat.
Tidsaspekten är förvisso inte helt ointressant men något osäker, färdad sträcka är dock helt exakt.
150 km från däckverkstan via en nyasfaltetad E10, vidare längste väg 395, även den med ny beläggning.
Med andra ord rena bomullen för ett nybakat lastbilsdäck i sin ungdom, från det att den lämnat gjutformen har den inte gjort annat än att drömt om att få sträcka ut sig på nylagd asfalt där sidolinjerna knappt torkat.
Stämmningen är spänd och förväntansfull i den långa rad av däck som rullas ut ur containern, dom däck som drömt om sydligare breddgrader blir kanske något besvikna över att slutdestinationen blev Kiruna.
Chansen finns dock fortfarande att man monteras på en förbipasserande tradare från kontinenten.
Andra drömmer om det hårda livet ute på dom snöklädda vidderna, blir man utrustad med dubb är risken stor att man får gå mot Norge.
Förvisso ett tufft liv, men vintertid får man hjälp av snökedjorna som obönhörligen måste på för att få fäste i den lika hårda som hala blåisen över Björnfjäll.
Å andra sidan möter man våren först av alla när man rullar ner mot kusten, slingrandes runt fjordarna för att till slut landa i Narvik.
Ner i gruvan vill väl ingen hamna men dom flest gör det ändå.
Nitlotten drar dom som får trafikera innerstan på nån lokalbuss, tråkigare livsuppgift får man väl leta efter.
Vad mitt vänstra framdäck hade för
ambitioner i livet vet jag inte, klart är i alla fall att livet tog slut allt för fort.
15 mil då var det stopp.
Farsan ringde upp mig och samtalet började med en lång svordomsramsa, kan vara lite svårt att få grep om exakt vad som hänt när han är lite upp i varv, förstod i alla fall att han fått punktering på ett framdäck.
Att farsan klarat sig var utom tvivel men hur hade det gått med bilen?
Jag han på två sekunder måla upp en bild av en svårt demolerad timmerbil långt ut i skogen, men så var inte fallet.
Bilen stod oskadd på vägen och det som farsan menade var åt helvete var att domkraften inte gick att få in under bilen.
Jag var 10 mil därifrån och hade dessutom ett gäng frö såddare med mig som jobbade, lite svårt att komma ifrån med andra ord men en av bilen tidigare chaufförer kunde rycka ut som undsättning.
En knytnävsstor pyramidformad sten träffade däcket mitt i slitbanan, hastigheten låg runt 70 km/h men det hela skedde rätt odramatiskt.
Bilen har 385 breda framdäck original men tidigare ägare har bytt till 315, detta just för att minska riskerna med dramatiska punkteringar.
Dels finns risken att däcket låser sig när luften går ur, och vid en däckexplosion blir tydligen skadorna betydligt större med dom breda 385 däcken.
Pratade med en åkare i somras vars dotter råkade ut för en framhjulspunktering med en otäck avåkning som följd, hon klarade sig dock oskadd.
Han sa just att det var en jäkla otur att hon fick börja sin karriär med det,han har själv varit åkare hela livet och klarat sig utan framhjulspunktering.
Hoppas detta var den sista i det här företaget.
Även solen kommer att slockna, det är som sagt bara en tidsfråga.
Om vi nu bortser från tidsaspekten i det här fallet och istället koncentrerar oss på den sträckan som berörda komponent avverkat.
Tidsaspekten är förvisso inte helt ointressant men något osäker, färdad sträcka är dock helt exakt.
150 km från däckverkstan via en nyasfaltetad E10, vidare längste väg 395, även den med ny beläggning.
Med andra ord rena bomullen för ett nybakat lastbilsdäck i sin ungdom, från det att den lämnat gjutformen har den inte gjort annat än att drömt om att få sträcka ut sig på nylagd asfalt där sidolinjerna knappt torkat.
Stämmningen är spänd och förväntansfull i den långa rad av däck som rullas ut ur containern, dom däck som drömt om sydligare breddgrader blir kanske något besvikna över att slutdestinationen blev Kiruna.
Chansen finns dock fortfarande att man monteras på en förbipasserande tradare från kontinenten.
Andra drömmer om det hårda livet ute på dom snöklädda vidderna, blir man utrustad med dubb är risken stor att man får gå mot Norge.
Förvisso ett tufft liv, men vintertid får man hjälp av snökedjorna som obönhörligen måste på för att få fäste i den lika hårda som hala blåisen över Björnfjäll.
Å andra sidan möter man våren först av alla när man rullar ner mot kusten, slingrandes runt fjordarna för att till slut landa i Narvik.
Ner i gruvan vill väl ingen hamna men dom flest gör det ändå.
Nitlotten drar dom som får trafikera innerstan på nån lokalbuss, tråkigare livsuppgift får man väl leta efter.
Vad mitt vänstra framdäck hade för
ambitioner i livet vet jag inte, klart är i alla fall att livet tog slut allt för fort.
15 mil då var det stopp.
Farsan ringde upp mig och samtalet började med en lång svordomsramsa, kan vara lite svårt att få grep om exakt vad som hänt när han är lite upp i varv, förstod i alla fall att han fått punktering på ett framdäck.
Att farsan klarat sig var utom tvivel men hur hade det gått med bilen?
Jag han på två sekunder måla upp en bild av en svårt demolerad timmerbil långt ut i skogen, men så var inte fallet.
Bilen stod oskadd på vägen och det som farsan menade var åt helvete var att domkraften inte gick att få in under bilen.
Jag var 10 mil därifrån och hade dessutom ett gäng frö såddare med mig som jobbade, lite svårt att komma ifrån med andra ord men en av bilen tidigare chaufförer kunde rycka ut som undsättning.
En knytnävsstor pyramidformad sten träffade däcket mitt i slitbanan, hastigheten låg runt 70 km/h men det hela skedde rätt odramatiskt.
Bilen har 385 breda framdäck original men tidigare ägare har bytt till 315, detta just för att minska riskerna med dramatiska punkteringar.
Dels finns risken att däcket låser sig när luften går ur, och vid en däckexplosion blir tydligen skadorna betydligt större med dom breda 385 däcken.
Pratade med en åkare i somras vars dotter råkade ut för en framhjulspunktering med en otäck avåkning som följd, hon klarade sig dock oskadd.
Han sa just att det var en jäkla otur att hon fick börja sin karriär med det,han har själv varit åkare hela livet och klarat sig utan framhjulspunktering.
Hoppas detta var den sista i det här företaget.
5 kommentarer | Läst 3812 ggr