En inblick i framtiden

Ja nu när det har varit vårdagsjämning så känns dagarna kanske lite längre men det känns ändå som att dom inte räcker till, även om man har planerat att hinna med allt i god tid så brukar det ju dyka upp överraskningar på slutet.
Nuvarande avverkning är på vinterväg som sig bör såhär års, och det händer ju att det börjar brinna i knutarna när våren är i antågande.
I år verkar våren vara en hel månad för tidig vilket såklart ställer till det i planeringen, när sen skogen som ska avverkas går från dålig till kattastrofdålig drar det ut på tiden.
När det börjar bli tufft att få ner 40 m3fub i skiftet är det dålig skog, visserligen får vi betalt för det jobb vi lägger ner men tiden går och det känns ibland som att det inte hänt nått fast man avverkat en hel dag.




32 ha med så kallade hist imp eller historiska impediment längs med avlånga myrholmar som dessutom inte förhyggesrensats som det var sagt, gamla restskogar som tas ner och ska återbeskogas på nytt.
Dessa skogar har plockhuggits och blädats tills det bara funnits skräp kvar, inga nya plantor har orkat med konkurrensen från den stående skogen och den tänkta självföryngringen har uteblivit.
Däremot har björken fått ordenligt fäste men då mest som sly eller i saxofonformat.
Vi har ett annat pågående hist imp objekt som avbröts då vi skulle in på vinteravverkning, där har man tom. slingrat med markberedare mellan träden på 80 talet och hjälpplanterat men utan resultat.



Det hyggesfria skogsbruket är ju på stark frammarsch om man får tro den samlade skogspressen, jag kan ju bara kort konstatera att här har det iaf. inte fungerat.
Ja vi har faktiskt sysslat med detta i fler års tid nu det verkar finnas gott om restskogar, ska man nu ha det hyggesfritt så tror jag ändå inte att det är nått för det storskaliga skogsbruket.
Med risk att få på tafsen så anser jag att det kanske är mer för den lite mer skogsromantiske och mindre brukaren.

Men annars är det full fart 
Olle som har fyllt tre firades i söndags med pompa och ståt, vi spenderade helgen i stugan och då lades såklart även kalaset där.
Var lite orolig om några gäster skulle dyka upp men det kom alldeles lagom med barn för att det skulle bli totalt kaos, nu körde vi ett utekalas med korvgrillning och skattjakt så det fanns ju gott om utrymmen.



Annars är ju barnkalas ungefär en lika genomtänkt kombination som skidskytte, först samlar man en massa förväntansfulla barn i ett litet utrymme och proppar dom fulla med socker, sen försöker föräldrarna umgås och hålla lugnet medans barnen löper amok.

Vi han med lite utflykt också, blev en fisketur till en närbelägen sjö, inte större än en fotbollsplan men fullproppad med abborrar. Vi fick väll upp ett tjugotal på den dryga timmen vi spenderade på sjön, vid senaste besöker förra våren blev det ett hundratal.



Abborrarna börjar nu nå ätbar storlek men det är tydligt att dom är lite för tät bebodda för att kunna växa ordentligt, när jag fiskat här som liten så har storleken bara varit hälften så utfiskningsmetoden fungerar uppenbart.
Visst finns det bättre fiskevatten men vi far dit av samma anledning som när jag själv var liten, komma ut och få grilla sig en korv och se till att ungarna får fisk.